Jag tror inte att det mänskliga ögat bara kan se åtta kilometer. Jag drog till med en siffra eftersom jag trodde att det fanns en siffra. Men jag trodde att det fanns en begränsning. Det gör jag fortfarande. Jag har fått en del meddelanden om att det är synd om mig som inte kan se månen och stjärnorna eftersom de är längre bort än åtta kilometer. Ha-haMen kan det mänskliga ögat verkligen SE fyrtio biljoner kilometer eller är det snarare så att den självlysande himlakroppens stråle kommer till oss?Att säga att vi ser stjärnor fyrtio biljoner kilometer bort är som att få ett spjut i ögat och säga att man fångade det med ansiktet. Jag tror att min fråga om bränderna i Los Angeles och att allt man ser är eld handlar om att jag ser allt sämre. Och det är inte ett avsnitt av Dr House, det är åldern. Så säger de. Jag gick till optikern när jag var fyrtiotre. "Så här blir det efter fyrtio", sa han. "Jag vill helst inte vara en kliché", sa jag. "Jag behöver inte fixa glasögon till dig idag, men du kommer tillbaka", sa han. Jag köpte ett par läsglasögon för ett halvår sedan. Om jag börjar med läsglasögon så kommer jag aldrig kunna gå tillbaka. Så tänkte jag. Och inte bara det: jag kommer använda dem vid allt fler tillfällen tills jag inte ens kan ta på mig skorna utan glasögon. "Jag är så snygg i glasögon!" hette det förut. "Jag önskar att jag hade ett litet synfel för jag är så SNYGG i glasögon", sa jag. Det är jag inte. Stortorget i Kalmar är mitt korsord i sängen när klockan är 22:57 och läsglasögonen från Rusta ligger i vardagsrummet. Mellan sovrummet och vardagsrummet är det fyrtio biljoner kilometer. Det är kallt på golvet och jag är naken. Över Stortorget i Kalmar har människor gått fram och tillbaka i fyrtio biljoner år. De har tänkt samma tankar som jag, haft samma syn som jag. Jag är inte speciell. Stjärnorna lyser åtta kilometer bort. Optikern har tunnstickad tröja och skinande skor. Vem vet hur ofta han tänker på mig. En sak vet han. Hon kommer tillbaka. Om du inte vet vad jag syftar på så har du inte lyssnat på senaste avsnittet av Wollin & Clara. Vi är tillbaka till varannan vecka och den här veckan finns avsnittet gratis överallt där poddar finns. Men jag föreslår, önskar, att du blir prenumerant och lyssnar varje vecka. Så att du inte missar något, ty allt hänger ihop. Och, hemska tanke: tänk om avsnitten bakom betalvägg är de bästa. Här blir du prenumerant så att du är redo för lyssning om sex dagar. Det kostar inte fyrtio biljoner kronor, det kostar inte ens åttatusen kronor. Det kostar 29 kronor i månaden och vi skickar slängkyssar till dig från stjärnorna där vi spelar in. Jag bakom en tjock grå dimma som blicken inte tränger igenom, Clara i sitt förkläde och röda hår, rasandes på något men alltid glad och vacker. Ingen uppsägningstid, vi tror på frihet att gå när man vill. Och när du är inne, se till att med ett klick flytta podden till din favoritlyssningsplattform, numera även Spotify. Vi hörs. Och, om ni står inom en åtta kilometers radie, syns.
