Vi var ute i trädgården. Joachim höll på med sina gatstenar och försökte jobba in dem i trädgården på ett fult sätt. Vi bråkade bittert och kom fram till just ingenting alls. Jag planterade snygga grejer på trappan, men inga himla påskliljor och penséer. Något himla träd och någon himla julros blev det. Plötsligt hörde jag de magiska orden "Hej Sigge!" och sprang till baksidan. Grannens katt Sigge satt vid vägkanten och sysslade med något. "Han har nog tagit en mus" sa Joachim. Och hur det nu är med min kärlek till Sigge så är kärleken till oskyldiga möss som bara försöker klara sig från en dag till en annan i livet som ett av jordens minsta däggdjur så mycket djupare. Helt fri från villkor faktiskt. Det spelar ingen roll om musen drar kniv, är elak mot tanter eller kastar aluminium i soporna, jag är musens vän. Och nu var det kärleken Sigge mot kärleken namnlös mus vid vägens kant. Jag sprang över vägen till andra sidan. Sigge blev genast upphetsad och stressad. "Nej Sigge!" Joachim tycker att jag är fånig och gör fel. "Det är naturen, katter leker med möss tills de dör" "Jag skiter i naturen" Sedan berättar Joachim att han en stund tidigare räddat Sigge från garagetaket dit han klättrat upp av oklar anledning. "Hur är det naturligt att du hjälper en katt? Om du hjälper katten så hjälper jag musen" Jag plockar upp Sigge som blir stel och trotsig, men utan riv. Jag bär honom hem till sin tomt och släpper ner honom, varpå han givetvis blir ett grått spjut med svans tillbaka till vägen. Inte lyssnar han på mig när jag ryter "NEJ" heller. Han är hos musen och jabbar med sina tassar mot det lilla djuret. Jag lyfter upp honom och bär in honom till tjejerna. "Släpp inte ut den här mördaren förrän jag säger till, nu ska jag rädda en mus" Tillbaka på gatan plockar jag upp musen, näbbmusen (!), med mina trädgårdshandskar och kupar till en trygg transport. Hjärtat pickar så att pälsen skälver. Jag vill pussa men vill samtidigt inte ha musherpes. Jag släpper ut musen bakom garagelängan och den försvinner genast in i en boll av slokat långt gräs och är borta. Sigge får komma ut igen och springer genast bort till vägen och söker. Han tittar åt höger och han tittar åt vänster och ursäkta mig, men han ser ut som en idiot. "Letar du efter något?" ropar jag till honom. Sedan går jag tillbaka till mina julrosor. Inte den här näbbmusen. Inte den här dagen. Inte på mitt skift.
