I fyra dagar jobbade jag i Stockholm och hade mys med faster Birgitta. Sen skulle jag åka hem, med tåg som kostade 49857294587209457620 kronor och 298329350295 öre. En tanke slog mig. Tänk om jag dör och ingen hinner tacka mig för att jag väljer tåget? Men man ska inte tänka så mycket. * Först stod vi på perrongen och väntade, de flesta ställde lydigt upp sig i höjd med där deras vagnsnummer stannar. Proffs kan göra så. Perrongen var full. Någon rökte och kastade cigaretten, jag ska ringa POLISEN på dig, tänkte jag. Någon trängde sig före synskadade som hade ledsagare, då viskade jag ett könsord som alla utom trängaren hörde. Trängaren visslade. Bra dag i dag! tänkte trängaren som nu också var visslaren. Plötsligt började människor långt ner på perrongen att röra sig. Åh nej, är det spårbyte? Rörelsen spred sig långsamt norrut och nu hördes någon ropa. Tänk om denne ropar bomb och alla andra rör sig utom jag, tänkte jag och säkert alla andra. Men det var så besynnerligt, för alla rörde sig åt olika håll. Efter en liten stund hade roparen passerat trängaren och nu hörde jag att hon kom med besked om att tåget skulle komma med vagn 1 sist. Och så gick det till när andra klass passerade första klass, och jag blev alldeles förskrämd över hur blottad jag kände mig. Jag har bara köpt en aningens dyrare första klass-biljett men känslan var att jag gick förbi svältande barn med en säck macarons och grädde och guld och rökelse och bara "MITT! Ni kan äta sot. Flytta på er peasants." Såg Anders Jansson från Hipphipp. Kända människor är alltid kortare än de är på teve. Om de inte heter Anders Jansson från Hipp hipp, för då är de längre än på teve. Sen såg jag Pija Lindenbaum och det är min idol. Och vi är på samma förlag. Men jag vågade inte gå fram, och jag tror inte att hon vill det. Men det var gott nog att se henne. Nu stod jag i andra änden av perrongen, den tidigare peasantänden, och tänkte att ungefär nu skulle vara en bra tid för tåget att komma. Men då blev tåget försenat och sen lite till och sen lite till. De tar det fem minuter i taget, de jävlarna. En synskadad kan se igenom det knepet. Och sen kom tåget och då gick alla unga starka friska män före i kön till vagnen och trängde sig framför en farbror som var över 85. Och då viskade jag det där könsordet igen och sen gick jag fram till farbrorn och frågade om jag skulle hjälpa honom med väskan uppför den sadistiska tågtrappan. Men jag tror att farbrorn tyckte att jag profilerade honom, och det gjorde jag. Han tackade nej, och det var förstås lite nesligt, men jag är i alla fall inte en person som tränger mig före en tusen år gammal person som har byggt landet och vad det heter. Sen kom vi bara till Södra station. Där stod vi ett tag, vem vet hur länge. "Det finns inte ens kakor", sa en man till sin fru efter två minuter. Som om kompensationsfika automatiskt ska tränga fram ur väggarna så fort tåget har stillat sig. Jag tänkte för mig själv: jag ska vara pessimistisk och utgå ifrån att tåget är trasigt och att vi kommer evakuera och få vänta minst en timme på ett nytt tåg.Var alltid sur i förväg så att du hinner vara sur två gånger. Sen ropade konduktören att de som har småväskor måste flytta dem från de stora hyllorna och lägga dem på hatthyllorna så att de med stora väskor kan bli av med sitt bagage. Tydligen har en man i sextioårsåldern lagt upp sin enorma väska på hatthyllan för att han inte hittade någon annan plats för den. Nu har konduktören sagt till honom och han går efter henne, kränkt som en tusen år gammal farbror som bygger länder utan tack. "Här får du plats", säger konduktören. "Där? ALDRIG!" liksom frustade mannen så att det kom kaksmulor ur näsan varpå han följde efter konduktören som hämtade hans väska och tryckte in den i bagageutrymmet. Mannen blev tyst. Efter en halvtimme rasar väskan ner i golvet. Mannen utan kaka men med fru lägger tillbaka väskan och genom öga mot öga-metoden kommer vi ljudlöst överens: inte ett ljud om det här till surkarten. Varför är plats 52 alltid ledig? För att den ligger precis intill toaletten. Varför bokar jag alltid plats 52? För att jag är en idiot. Nej, det var inte sant. Jag bokar toalettplatsen därför att jag när allt kommer omkring hellre sitter i en pissoar utan fönster än att sitta intill någon jag inte känner. Och nu kommer jag inte på fler saker att skriva om tåg, så nu får ni bara en bild från en port på Östermalm där jag står och stirrar som en idiot. P.S Jag såg Helen Sjöholm på centralstationen. Hon är inte längre än på teve. Hon stod och blickade upp mot en avgångstavla och jag tänkte för mig själv Undrar just om hon blir arg på mig om jag tar ett famntag över benen och lyfter upp henne, hennes rumpa mot min kind, så att hon ser bättre vilket spår hon ska gå till. Lät bli.
