Han satt vid köksbordet i finkalsongerna, de som är blå med valar på. Han vet inte att det är finkalsongerna, men jag håller dem högst. Om du är en kvinna med barn och inte har favoritunderkläder till dem precis som du har till dig själv. Om du inte har ett par kalsonger som du plockar fram och tänker Yes, de var rena! när det är kalas eller simhallen eller sova över hos farmor och farfar. Eftersom, om du är en kvinna med barn så tänker du att det säger saker om dig hur underkläderna ser ut. Det är därför vi älskar att vara mamma. Det är därför vi hatar att vara mamma. Han satt vid köksbordet i finkalsongerna. Han åt sin onyttiga fil med sina onyttiga flingor och onyttiga müsli. Han hoppade ner från stolen och sprang in i sitt rum och kom tillbaka med ett par simglasögon. De ville han ha med sig till simhallen dit skolan har åkt måndag till torsdag den här veckan. Jag gav honom kläder, jag packade hans ryggsäck med handduk och badbyxor, jag borstade hans tänder, gick in på gästtoaletten och vattnade handen som jag tog med till hallen och gned över hans mun, jag plockade ner hans cykelhjälm, jag trädde hans armar i ryggsäcken, jag sa hej då och han försvann först in i busken och sedan i nacktyget upplyft av sin far och sedan vidare runt buskens krön och förbi grannar och hus. Och en timme senare såg jag simglasögonen på köksbordet. Och i den stunden finns bara en tanke tänkt. Jaha, det var den dagjäveln. För nu är det ångest och ruelse. Han kommer bli så besviken och ledsen när simglasögonen inte ligger i ryggsäcken. När man är en mamma, allting kostar. Det stora och det lilla och det jättelilla. Allting kan inbillas och målas upp, byggas på. Allting kan bli en enorm boll av svart i bröstet. Om jag hade varit en pappa, om jag hade varit en man. LIVET LÄTT. Men jag är inte en pappa. Jag är en mamma och jag hatar det.
