Men dessa dagar är det så mycket LULL-LULL. Det vill säga: saker som är utöver de vanliga göromålen. Har samtliga instanser i samhället gått samman för att göra livet besvärligt för mig? Jag tror det, jag tror att jag är så märkvärdig att universum anser att jag behöver motstånd för att leverera. Torsdag: Fyraårskoll för yngsta barnet. Hittar en liten knöl i armhålan. Fredag: Knölen är dubbelt så stor. Och röd. Lördag: Knölen är dubbelt så stort och gör extremt ont, särskilt på natten då jag sover just ingenting alls. Söndag: Står inte ut. Får jourtid på helgöppna vårdcentralen. "Tål du bedövning?" "Javisst, men är det verkligen nödvändigt?" "Jag ska ju lägga ett snitt, så det är nog bäst" Hon gav mig en spruta rakt in i det varma hålrummet, en stund senare nöp hon. "Känner du något nu?" "Nej, och allvarligt talat, har man blivit sydd i underlivet fyra gånger så är det där ribban ligger" Läkaren tänkte: Tig min mun så får du socker. Sedan skar hon med sin skalpell. Vet ni hur många erogena och känsliga zoner en kvinna har i sin armhåla? Inte jag heller, men hon skar genom samtliga. Sedan grävde hon i håligheten hon just öppnat varpå den lilla kaxmajan som inte behövde bedövning blev blek av smärta. Måndag: Åker till vårdcentralen för att byta dränage. Tisdag: Åker till vårdcentralen för att byta dränage. Gnäller och undrar om det verkligen inte är bra nu? Tandläkarbesök för ett barn. Onsdag: Utvecklingssamtal för ett barn. Sedan följer ett pärlband av utvecklingssamtal och tandläkarbesök. Jag vet att jag har fyra barn, men hur kan det bli elvahundra punkter av besök och kontroller? Och alltså min armhåla. Aj. Och vad mer: kan ni tänka er att ha ett förband stort som ett soffbord på det där stället där man vill kunna duscha länge med blommiga duschkrämer? Jag har frågat Joachim om han vill lukta. Det vill han inte.
