Men det är SÅ ENSAMT! Och då har jag ändå haft mamma här tre eftermiddagar under veckan som gick. Hon har lagat mat till barnen, bjudit på lunch och städat vitrinskåpet(?). Så ser mammas behovstrappa ut, först rent vitrinskåp sedan kommer annat som kroppsliga behov, trygghet och andra ytligheter. Hon har även hjälpt mig att städa källaren men det är nästan en färdigskriven krönika. The horror. I fredags tog alla krafter slut. Jag somnade i soffan när barnen gått till skolan, fick huvudvärken från..Libyen och grät en skvätt in i den gula kudden som man egentligen inte får ligga på. Joachim kom inte hem utan sov på stadshotellet i Sölvesborg. Åsa och Anders kom hit och vi lagade fiskpaket. När jag hade gnällt om hur trött jag var och hur ont i huvudet jag hade så åkte de hem klockan 21. På lördagseftermiddagen kom Joachim hem och då hade vi alla på oss kläderna vi sov i. Hela lördagen var en white-trash-weekend. När barnen kom upp runt åtta fixade de frukost själva, lekte på sina rum och tittade på helgbolibompa. Till lunch hällde jag en påse pommes frites i en plåt och serverade på mitten av bordet tillsammans med varsin äggkopp med ketchup. "Får vi bara pommes frites?" "Ja" "Du är världens bästa mamma" Well. När Joachim klev innanför dörren kunde han bara konstatera: "Så fort jag lämnar hemmet faller allt samman" "Käft" En timme senare åkte vi till Stina och Ola och fick middag. Klockan 19:50 var vi hemma igen och jag skulle spela Poker-DM för Barncancerfonden. Jag åkte ut fortare än kvickt och blev 56:a av 60. Oj, så ledsen jag blev. Men lite glad också eftersom Joachim efter lite googlande kunde informera mig om att korten som givaren lägger upp på bordet kan bilda saker som par och stegar tillsammans med de kort jag har på hand. Jag trodde att de bara låg där för att man skulle veta att de andra inte hade alla ess och så vidare. I går spelade Mjällby premiärmatch på Strandvallen mot Helsingborg. Det känns märkligt att helt plötsligt bry sig JÄTTEMYCKET om ett annat lag. Men som jag brydde mig. Jag skrek könsord, slog i möbler och ignorerade barnen när de ropade från badkaret. Jag försöker lära mig vad alla heter. Någon heter Gitselof eller så, någon heter Kabir, någon heter löken, någon heter Ekenberg, någon heter Asper, någon heter Grahn, någon heter Rosengren. Det såg bra ut. Mjällby vann bollinnehav, bara en sån sak. Matchen slutade 0-1 men 1-1 hade varit mer rättvisande. Matchens roligaste var Aspers räddning då han fångar en boll framför halsen på en Helsingborgare, tvekar en sekund och sedan drar ner honom med årets nacksving. Detta gjorde han mitt framför ögonen på helsingborgsfansen och att de inte hoppade över reklamen och knackade Asper i pannan är ett under med tanke på hur pubertalt de betedde sig minuten innan matchen startade. Åk hem och spela WoW om ni inte pallar upphetsningen. Alexander Gerndt sög i går och det var ju en omställning för honom på fler än ett sätt. BLINK BLINK. Som sagt, märklig känsla att heja på ett annat lag. Jag vill bry mig om hur det går för Kalmar men det kan jag tyvärr inte. Mina känslor är borta. Visst har jag mina favoriter i laget som jag håller på. Som Tobias Carlsson. Men mitt hjärta är nu gult och svart.
