Äckligt golv och julsofftyget är kvar PLUS en miljard småpryttlar som saknar hemadress. Liksom SLUTA. Men ändå. Mitten av huset, jag går förbi den här platsen elvatusen gånger per dag, och varje gång tänker jag att det var väl en himla fin matplats. Bordet som behöver limmas, den avskavda färgen på tripp trapp-stolen, platsen vid borden där alla bebisar har suttit och därför är vit istället för brun. De hopplockade stolarna, utsikten åt alla håll inklusive ut. Joachim säger att det är min tur att sitta bredvid bebisen den här gången. Men jag tror han bluffar, jag tror att han vill sitta där på kortändan med två feta lår som sparkar honom medan han läser morgontidningen.
