Medan Joachim och de äldsta barnen är i stan för möten och jobb är jag och två unga söner kvar och gör sådant som jag vill. Och vad jag vill är att ha mysigt och enkelt samt bada. Alla som vet vet: Det finns inget bad som är mys. Det finns inget bad som är enkelt. Inte ens om du är ensam hemma och häller upp ett bad i karet med bubblor av såpa och av cava och vrider upp vacker musik och låser dörren mot världen så blir det enkelt och mysigt. "Nu gör jag pannkakor så åker vi till badplatsen sen", sa jag och sen gick det en timme. Hur kan det ta en timme att steka pannkakor och packa en fikakorg till två barn? Men det gör det, så är det. "Vad vill ni ha på pannkakorna?""Socker"Vi hade inget socker. De fick honung och röd marmelad. Min barndoms badplats, ett par randiga byxor, en second hand-baddräkt och ett gammalt överkast som strandfilt. Vilken tur att folk tröttnar på sina överkast, vad skulle man annars sitta på? Jag tror inte att jag sa "Om ni inte underhåller er och sköter er själva som normala förr i tiden-barn så får ni inte ha skärm på hela dygnet", men det var så de tolkade det. Den här baddräkten hittade jag i en gammal kasse från förra året och jag minns då rakt inte att jag köpt den. Lite ful och mycket illasittande på de värsta ställena är den, så den kommer aldrig försvinna. Endast vackra badplagg ben får. Den här ska jag slita med hälsan tills handtagen går av. Man måste inte men bör älska Bamse för hur de löser omöjliga problem i handlingen. Monstren lägger stora stenblock för den enda utgången, hur ska det gå? Bamse får bara lite dunderhonung som räcker till att sparka upp en dörr. Monstren behöver han inte slå eftersom de springer iväg från den starka björnen. I näste scen springer Bamse genom en gång i berget som "monstren inte hunnit täcka helt."När jobbdagen är slut är jobbdagen slut, sa tecknaren. Sams hålls inte, nej. Men jag bryr mig inte, och jag skäms inte heller. Längre. Jag låg ute i vattnet och såg att de började jaga varandra med solkyddsmoussen. Hade det varit 2010 hade jag springsimmat upp i svett och skam, sprätt sand under mina kvinnofötter och tagit barnen i armarna och väst. Väst att de för Fan ska sluta. Jag hade brytt mig fördärvad vad andra skulle säga och tycka och tänka och ta med hem och berätta. Nu låg jag istället kvar som ett svalt huvud i havet och ropade "Meh sluta nu", sen simmade jag vidare och njöt av mitt nya jag som har kostat år, tårar, ångest och piss.
