Fråga mig hur många kjolar jag provat genom åren. Fråga mig hur många som har suttit som en smäck. Inte en. Jag vill leva kjollivet! Särskilt korta kjolar. Kjolar som är A. Men så var det så att jag föddes med en kropp som är en mans. Min pappas kropp. Det går inte in på rätt ställen på mig. Min midja är rak och man ska inte hänga upp sig på mått men om ni vill förstå min kropp i siffror så var Marilyn Monroes mått 90-60-90 och mina är 90-76-102. Kjolen på bilden är en Maria Wetterstrand höll jag på att säga, Maria Westerlind menar jag. Det är second hand och fin som en underbar gåva som jag hemskt gärna ville ge mig själv. Men där kjolen gick in gick inte sidorna på mitt mittenparti in. Så jag fick hänga tillbaka. Jaja. Jag har hört att folk har riktiga problem. Som att tappa en lösnagel tillexempel. På golvet i provrummet låg någons förlorade nagel med glitter och glam på toppen. Höger ringfinger tror jag. Nog om raka kroppar och andras naglar, så här såg Birgitas frukost ut!Det är så märkligt med Birgitta, som är besatt av nyttigt och ekologiskt och krav och gröna blad och selen och magnesium och sådant som är snällt mot magen, att hon ibland äter cornflakes. Har jag förresten berättat att Birgitta vid en middag en gång blev arg och skällde på värdparet eftersom de bara hade läsk att bjuda på till maten? Det tål att berättas igen.Hur kan någon som är så arg på läsk köpa hem cornflakes? Det är ett reva i tiden och Birgittas persona och det är där flingorna kommer in. Min frukost. Om man inte skrapar ur grapefrukten ordentligt så gör Birgitta det åt dig. Annat som Birgitta gör åt dig: När jag kom hem igen efter min middag med Aftonbladet så berättade Birgitta stolt att hon hade packat om min väska. Hon hade plockat ur allting, sorterat och vikt ihop, torkat ur väskan och skurit bitar av lavendeltvål och gnuggat mot innanmätet. Jag spelade tacksam och sa Åh så snällt. I väskan hade hon placerat en rosa papperspåse med nervikta kanter där hon lagt mina underkläder. RENA BLANDADE MED ANVÄNDA. Älska henne som mest när hon förtjänar det som minst, tänkte jag för mig själv, valde ett par trosor på måfå och hoppades på det bästa. *I eventuellt rena underbyxor sitter jag nu på ett femtio minuter försenat tåg och Sverige är en enda vit mjölig dimma. Jag vill få lite pengar tillbaka på grund av förseningen och ytterligare en liten slants avdrag för den bristfälliga utsikten.
