"Hej, har en 3-åring som ännu använder napp och det känns som att i omgivningens ögon är hon 25 med napp. Moralpaniken är total. Hon har mest nappen när det är sovdags. Hon har jätte bra tal och det där med tandreglering i framtiden... Hon är släkt med mig så mest troligt kommer hon få omfattande tandreglering oavsett napp. I våras bestämde dagispersonalen att hon skulle sluta med napp, utan att det var förankrat hemma. Så det resulterade i att hon ville ha nappen än mer och nu har vi fått lägga ner. Hon vågade tom inte gå till tandläkaren för att man på dagis sagt att tandläkaren tar alla nappar. Men varför har folk sån panik? Man är väl inte en dålig förälder baserat på om barnet har napp? Snarare är det väl bristen på självkänsla att gå sin egen väg som kan skada barnet om något. Hursomhelst hur har ni gjort när ni lagt bort nappen?" Svar: Vi har varit tidiga och abrupta. Så analt och osäkert föräldraskap. Den här ungen ska få suga tills han är så förstörd i munnen att han bara kan äta med sugrör. Nu har han fyllt tre och kärleken till napp och gose är som heroin. Han får bara ha napp när han ska sova eller har slagit sig. (Dock ser jag helst att han ber om den när han gråter så att han känner att han får gråta färdigt först) Jag tycker att du kan spruta pepparsprej i omgivningens ögon om de inte har något bättre för sig än att oroa sig för ditt barns orala situation. Förskolepersonalen får inte bestämma över nappen, det vågar jag nästan lova. Jag är helt för pedagoger som "lägger sig i", särskilt när man är förstagångsförälder. Jag har haft stor hjälp och bett om råd genom åren. Men det måste finnas en försiktighet och en fingertoppskänsla. Jag minns en förskollärare som sa till oss att vår första dotter var så trött på dagarna och att vi måste lägga henne tidigare på kvällarna. Vid den tiden hade vi svårt att få henne att somna och hon fick därför gå och lägga sig med oss vid 22-tiden. Så himla korkat, men det insåg vi inte förrän Leo sa det till oss. Om förskolepersonalen på ditt barns förskola är uppriktigt oroade över ditt barns tuttsug så tycker jag att de ska prata med er om det, ge stöd och hjälp och pepp. De ska inte göra det på eget bevåg. "Vad duktig du är med din finmotorik med kanellocket!" "Färsk forskning visar att det beror på omfattande nappnyttjande, något om att man har "tungan rätt i mun".
