Elin följde med mig till sjukhuset i morse. Lite prover och annat. När det var avklarat bjöd jag på frukost på stadens hotell. Inte alla hotell, vi gick bara till ett. Jag behövde köpa kläder till barnen, de har inte fått något sedan jul. När vi står och väntar utanför Åhléns ringer en kvinna på mobilen och säger att hon har hittat mitt kontokort i en parkeringsautomat. Jag lovade mig själv att jag inte skulle skriva om detta i bloggen eftersom Joachim svettas rakt fram och smackar med munnen så att det slår lock för öronen när jag slarvar. Men jag måste ju tacka här också. Tack kvinnan. Jag köpte lite klänningar och shorts och annat. Joachim vill att jag ska köpa shorts i kalsongtyg till Lasse men det vill inte jag. Han ringer när jag står på HM. "Köp tunna shorts" "Nej, jag har kommit fram till att det är fult" "Då åker jag in till stan och köper ett par, och då kan jag lova dig att det inte blir något basic, det blir spindelmannentryck" "JAG KÖPER" Hu, kalsongshorts med spindelmannen. Som på marknader. När vi var klara med barnen ville jag prova jumpsuits. Så dumt. Elin följde med in i provrummet. Jag tog på mig saker som var för små, för stora, för fula. Jag drog upp trosorna för långt, jag knep med skinkorna, jag poserade. Elin tvingade på mig en trång bustier och skickade bild till Joachim. Och vi skrattade, vi skrattade så att provhyttsskynket fladdrarde som över en vind på vindens ängar. Jag älskar att driva med min egen kropp. I provrummet blandas all vanlig ångest med ångesten över att man ser ut som en kvinna som nyss var gravid och nu bara pyst ihop till ett skal av stelnad geggamoja.
