Joachim sitter djupt nersjunken i tresitssoffan framför månlandningen. Det är så spännande. Det kunde lika gärna varit idag, nu. Det spelar alls ingen roll att det var fyrtio år sedan, Joachim är hänförd. Detta är som ett nytt inplastat nummer av Illustrerad vetenskap extra allt. Det är då jag säger det. "Men varför landande de på just månen? Var den närmst eller?" "ÅH HERREGUD" Jag blir en smulad ställd. Jag förstod ju att jag hade ställt en fråga som Joachim hade ett självklart svar på men så är det ju jämt. Något berg i någon djungel som Joachim kan namnet och höjden på och jag kunde inte ens världsdelen berget låg i. Men jag visste inte att jag ställt den dummaste frågan sedan vetenskap uppfanns. "Vadå?" Joachim sitter med handen över ögonen, han kan inte ens se på mig. "Vad TROR du? Hur kan man vara så TRÖG? Sov du genom hela grundskolan, kunde du inte snappat upp bara lite kunskap?" "Men.." "JAMEN HALLÅ, ser du några andra planeter lika tydligt som månen, jamen gör du det kanske?" "Nej, men.." "Men VAD?" "Ja..alltså.." "Säg något ännu dummare så att jag får skratta" "Det kanske finns mindre planeter som är närmre men som inte syns lika tydligt" Ljudlös suck följt av ögonhimling och läppsmack som hörs till..månen. "Jag tänkte att de åkte till månen eftersom det var coolast" "ÅH H-E-R-R-E-G-U-U-U-D"
