Vi blev bjudna på brunch på Skaftnäs med köpebröd från Ekelunds i stan. Deras surdegsbröd, oh my! Sedan spelade vi lite fotboll i iskylan, promenerade runt på ägorna och såg med skräck på när pappa lekte isbrytare med sin lilla utombordare gjord av papper. "Om han välter" flämtade mamma. "Ja, hur ska vi ta oss ut och hjälpa honom?" hjälpte jag till. Fast å andra sidan, varför ska man hjälpa en stollepelle som leker med döden? Den här katten hatar mig så mycket. Precis som det ska vara. Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Katter ska känna avsky men ändå fördra att vi människor finns runt omkring dem i deras narcissistiska universum. Notera i bakgrunden att min mamma har blivit en sådan kvinna som köper kläder till sina städredskap. Det är något som händer med kvinnor när de fyller sextio. När jag blir stor ska jag virka en mössa till min toalettborste. Sabla IPhone som inte förstod att fokusera på de små snöiga dropparna. Detta är min favoritblomma och den enda jag kan.
