På fredagen stannade jag uppe och tittade på Blommor av stål, trots att jag har sett den förut och vet hur både filmen och mitt fejs slutar. Jag gråter tills ögonen är så svullna att jag inte kan se ut, sedan somnar jag och vaknar som en getingallergiker. Det blev i alla fall lördag morgon och till frukosten valde jag att berätta för Joachim hur filmen slutar (att Julia Roberts försöker busa med sin lilla son, får ont och kryper iväg för att hämta telefonen, klipp till när pappan kommer hem och hittar sin son gråtande på golvet och Julia liggande på uteplatsen med telefonen i handen, klipp till scener där mamman försöker få Julia att vakna på sjukhuset, klipp till när maken skriver på papper om att avsluta de livsuppehållande åtgärderna) Och så började jag lipa som en bedrövad sill tills jag såg ut så här. Sedan klippte jag sönerna (*results may vary*) men de älskar mig ändå, trots att det ser ut som om jag jagat dem genom huset och huggit dem planlöst i huvudet med en osthyvel. På söndagen firade vi svärmor och mamma. Och mig. Kviga är kospråk för barnlös men vi firade dem likafullt. Min tröja som jag fick av barnen i present. Vi passade på att fira Elin som fyller år på onsdag. Finns i sjön med mormor. Ytterst nöjsamt.
