Joachim hade match och innan han försvann ut genom dörren sa han: "Se till att ungarna kommer ut" Pang, dörr går igen. GÖR DET SJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLV. Men jag lyckades. Med lika delar hot och tvång och lirkande och skuldbeläggning så fick jag till det. Ut kom de. Hela vägen till altanen där de satte sig att måla. Sedan kom Sigge och allt blev väldigt kärt och mjukt. Så här känner jag för snödroppar: Att vi inte har några borde rendera ett lägre taxeringsvärde. Ett hus utan snödroppar intill väggen är inget hem, det är misär. De här älskliga vita klockorna hittade jag hos svärmor. På söndagen byggde Joachim en högre spaljé för att folk inte ska sé. Vad är det folk inte ska se? När jag solbadar på altanen i min leopardstring? I helgen köpte jag ett nytt läppstift, och se, det är testat på djur! Och han älskade det! Man får bara hålla honom en halv sekund, sedan måste han iväg och see a man about a horse, alltid så bizi bizi. Men vi kramar det lilla vi kan ur det otacksamma kattskrället och sedan låter vi honom gå.
