Underbara Clara skriver om religion och hjärntvätt. Jag tror att religiös hjärntvätt är barns absolut minsta problem. Fattigdom, alkoholistföräldrar, misshandel, mobbing eller sjukdom är nog värre. Jag är själv uppvuxen i ett "kristet sammanhang" utan att gå in på detaljer och jag sa hej då till den gode guden för länge sedan. Han tänder inte mina cylindrar, han finns inte. För mig. När vi fick barn kändes det självklart att inte döpa dem. Om Joachim hade fått barn med en annan (ful) tjej så hade han varit en duktig pojke och döpt i kyrkan som alla andra eftersom det är så lätt att bara flyta med och göra som alla andra. Jag blir alltid lika brydd när folk i min omgivning springer till krykan med sina bebisar. De befinner sig ju aldrig i kyrkan annars och helt plötsligt är det jätteviktigt att lämna över sitt barn i guds händer. Jag tänker inte att jag hjärntvättar mina barn till ateism. De får göra precis som de vill så länge de inte piercar sig i naveln eller knarkar. Om mina barn blir religiösa så är det mitt minsta problem. Min äldsta dotter fick lite feeling när Jehova kom förbi för ett par år sedan. Hon ville gärna ha en bibel och jag fick inte kasta den. "Okej, behåll du din Jehovabibel men du vet väl att du inte kan fira jul med oss då?" Sedan "försvann" den när jag städade. Mina barn får gärna tro på gud men de får inte bli Jehova. Jag kan inte begripa hur någon kan bli provocerad av att Clara tar med sin son till kyrkan, Clara tror på gud. Är det inte vettigare, så säg, att bli provocerade av de som springer till kyrkan med sina barn bara för att mormor inte ska bli arg?