Hej, det här är jag, igen. * Jag har ingen kalender. För jag är en idiot. Istället har jag börjat med ett A4-papper där jag skriver datum i en lång lista och vad som ska göras varje dag. Det har funkat ganska bra i ungefär en vecka. Idag stod det tillexempel inte att jag hade möte klockan 11. Jag hade inte skrivit ner det eftersom jag började med mitt A4 efter det att mötet bokades in. Men med alla andra möten får man en trevlig liten notis i mejlen innan. Så hände inte idag. Så då händer det att jag sitter i soffan med ej tvättat ansikte, ej borstad tand, ej kammat hår, ej bh samt skrynklig nattskjorta uppknäppt ner till naveln. Smset låter "Hej, hinner du in i vårt möte nu?" Fan fan fan Fan Fan Fan Mitt fel men kan det snälla inte vara det? Kan det vara A4:ans fel? Kan det vara uteblivna påminnelsens fel? Hoppar in i mötet som jag är och gör mitt bästa, eller en variant av det. Sen var det detta med kortet som har slutat fungera. Det är inte mitt fel. Eftersom: jag har rätt kod och det finns pengar på kontot. Och eftersom jag har fått mejl från företag att pengarna inte kunde dras från kontot så är det inte fysiskt fel på kortet, det är inte tjall med plasten så att säga. Ringer banken och förvirring uppstår. Eftersom jag inte berättar vilket kort ärendet gäller. Och när jag inser det, att jag återigen är trög, att allting alltid är mitt fel, i förväg, i efterskott, under tiden och tills jag dör så är alltid allting mitt fel eftersom jag är trög och det hjälper inte att jag äter kalcium i tablettform och löser korsord. JAG ÄR TRÖG. Det går upp för mig att jag är trög med jämna mellanrum, som en fysisk påminnelse till hjärnan genom nervtrådar som bara används till att lyfta en fjärrkontroll och andra enkla sysslor. För det mesta är jag ensam när jag får mina tröguppenbarelser. Men ibland har jag någon i telefonen. Idag var det kvinnan på banken. Så när hon säger "Men Malin det här är ju ett företagskort" och mina synapser låter "I love lamp" och allting rasar. Så blir det kvinnan på banken som får lyssna på känslorna. "Jag HATAR detta. Jag orkar inte, jag står inte ut, det här är det värsta jag vet. Jag går hellre till gynekologen och tandläkaren SAMTIDIGT än att hålla på med sånt här." "Släng in en tuttkoll också", säger bankkvinnan. Och jag tänker: hon kanske förstår. Trots att hon har valt att arbeta med det här, sitta med siffror och kort och konton och plutifikationen mellan 8 och 17 varje dag så känner hon med mig. Och det var gott för mig. Stänga in sig i sovrummet och lösa bankproblem vid sängens obäddade fotända. För jag är seriös. Seriös, och skör.
