Hej, det här är jag. Jag hatar pengar och papper. Jag hatar siffror och grejer och ocr och moms. Moms. Förkortningen som tog sig liksom. Mervärdesskatt. Vet ni vad som skulle ge mig mer värde? Om jag slapp tänka på moms. Jag kan betala hur mycket skatt som helst. Det kan komma hem fem starka män och bara HUGGA av en bit av vårt hus och kalla det skatt. Jag vill bara inte kunna skatt. Varje månad skickar jag fakturor. Tror jag. Jag tror att det heter fakturor. För det finns kundfakturor och det finns leverantörsfakturor och jag kommer dö innan jag har lärt mig vad som är vad. Sånt här måste jag göra eftersom jag har ett AB. För jag kan inte säga till Aftonbladet och Femina och Sveriges Radio och Piratförlaget att de ska anställa varsin liten bit av mig. Därför måste jag hålla på och jönsa med papper. När jag var ung, innan jag började plugga, då hade jag jobb där det en gång i månaden kom hem en lönespecifikation. Det var helt underbart! För det var det enda jag behövde känna till. Jobba, jobba, jobba, jobba. Sen lön. På ett papper, en sida!, jag behövde inte ens vända på pappret. En period hade jag två jobb och då kom det två lönespecifikationer, då var det jobbigt ett tag. Men nu. Jag kommer aldrig någonsin vara mogen uppgiften att ha ett aktiebolag. Det går bra för mig men av detta märker jag ingenting, för det känns som om jag vadar i ruinerna av min monetära undergång. Jag löser det ändå helt okej, jag lyckas få i väg fakturor varje månad, som Jasmina tycker är svinfula eftersom det bara är worddokument där jag gjort vissa rader fetade så att det ska se avancerat ut. Det värsta som kan hända är att en siffra blir fel någonstans på pappret för vet ni vad som händer då? Då tar någon på ekonomiavdelningen kontakt och ber mig göra en KREDITFAKTURA. Och varje gång det händer så har jag glömt hur det var nu igen och sen måste jag googla och sen förstår jag inte och sen börjar jag gråta och sen kommer vreden och sen kommer the phonecall of shame till min redovisningsassistent och inte sällan gråter jag på henne också. Och sen svär jag att jag ALDRIG ska göra fel igen. Och sen blir det idag och jag ska skicka en faktura på tågbiljetter. Är ni med på vad jag menar? Jag ska bli ersatt för tågbiljetter som jag har köpt och nu måste jag skicka dem, i form av en faktura. Hur går det ens till? Jag googlar, jag hittar en fråga och ett svar på ett forum. Man ska dra av momsen och sen ska man lägga till momsen, först sex procent och sedan tjugofem procent. Var det så? INTE VET JAG FÖR JAG ÄR INTE MED I MOMSEN OCH JAG BRYR MIG INTE. En del av mig önskar att jag höll på så här för att jag tycker om att överdriva, men det händer något kemiskt i mitt psyke när jag försöker sätta mig in i hur jag ska dra av och sedan föra tillbaka moms. Har ni sett scenen i Simpsons där de spelar upp i slowmotion när Lisa krossar Ralphs hjärta? Exakt så är det i min hjärna, jag HÖR att något går sönder. Ingen trodde mig när jag sa att jag hörde hur jag sprack i underlivet när jag födde andra barnet (eller var det första?) och ingen tror mig när jag säger att jag hör den mentala skadan som uppstår när jag ska försöka ha ett aktiebolag. Jag är inte skapt för det här, jag har det inte i mig. Och ändå fortsätter jag. Vilken kämpe jag är. Mervärdesmalin allvarligt talat.
