Den 27/5 köpte jag en IPhone-laddare i 3-butiken inne i Kvasten i Kalmar. Personalen i butiken rådde mig att inte köpa Apple, så det fick bli en Belkin. Efter ett par veckor slutade laddaren fungera. Sedan har den blivit liggande på pianot eftersom jag inte åker in till stan så ofta. I helgen la en av våra gamla laddare av så idag blev jag tvungen att åka in till stan för att reklamera laddaren. Jag är trött och svettig på grund av graviditet. Det är så tröttsamt att köpa skit och sedan behöva lägga tid och energi på att åtgärda. Jag kommer in till butiken och förklarar mitt ärende. Det känns bra att jag har kvar kvittot, inte för att det behövs när det gäller ett reklamationsärende, men ändå. Jag känner mig duktig. "Hej, jag skulle behöva reklamera den här laddaren som slutade fungera" "Jag tror inte att du har köpt den här" "Eh, jo" Killen i kassan börjar göra "klia sig i huvudet"-moves, lite som om det här är det knepigaste han har råkat ut för någonsin. Lite som om jag kommit in och frågat honom vad 1053 upphöjt till 18 * 237 - 57 är. "Har du kvar förpackningen?" "Förpackningen?" "Ja" "Nej" "Då kan jag tyvärr inte hjälpa dig" "Förlåt?" "Jag måste ha förpackningen för att kunna göra en retur så att vi kan sälja den igen" "Men den är ju trasig, du ska inte sälja den igen" "Men jag behöver ändå förpackningen för att göra en retur" "Men lyssna på mig nu, detta är inte en retur, det är en reklamation" "Men jag behöver förpackningen för att skicka tillbaka till tillverkaren så att de kan slänga den" Det är så jobbigt när man är trött, gravid, svettig och hela världen plötsligt förvandlas till Alice i Underlandet. Jag har köpt en laddare hos The Mad Hatter. "Åh herregud. Jag skulle alltså ha sparat förpackningen till en förbrukningspryl i den händelse produkten går sönder, så att du sedan kan skicka den till tillverkaren så att DE kan kasta den?" "Ja" "Detta händer inte" Jag är en ganska vass konsument. Jag får alltid rätt, inte minst när jag verkligen har rätt. Men detta är så dumt, det är så sjukt. Jag känner att jag har kommit till ett stopp. Om jag inte går nu så kommer jag få ångra mig. Jag samlar ihop laddare och kvitto och lägger ner i min påse. "Nu måste jag gå för jag kan inte hantera mig" Jag lämnar lokalen och ringer upp 3:s kundtjänst. Jag förklarar för killen som svarar vad som har hänt i butiken. "Det var väldigt märkligt att han sa så, jag ska kolla med en kollega" Väntar. "Hej igen, är du kund hos Tre?" "Nej" "Aha" "Vad har det för betydelse?" "Då hade jag kunnat kreditera dig" "Men vad är det här för dumheter, kan du inte bara ringa till butiken och säga till killen att reklamera min vara?" "Jag ska kolla med en kollega" Väntar. "Hej igen, jag kan inte säga till honom vad han ska göra" "Men vad ska jag göra nu?" "Jag vet inte" "Okej, men vad skulle din chef råda mig att göra i den här sinnessjuka situationen?" "Jag ska kolla" Väntar medan jag går tillbaka till butiken och återigen står ansikte mot ansikte med säljaren. Killen i kundtjänst kommer tillbaka: "Hej igen, om du tar ett foto av kvittot och mejlar mig det samt dina kontouppgifter så kan jag sätta in pengarna på ditt konto. Vi får göra så eftersom du inte är en kund och..." "Vänta här nu bara ett ögonblick, jag förstår vad du menar med att jag inte är en kund, att jag inte har ett abonnemang hos er. Men jag ÄR en kund. Jag har gått in i en av era butiker och köpt en produkt som inte fungerar. När jag gick in i butiken såg jag ingen skylt som informerade mig om att jag saknar rättigheter om jag inte har ett 3-abonnemang." "Okej" "Men du menar alltså på fullaste allvar att jag ska skärmdumpa kvittot och mejla dig mina bankuppgifter istället för att killen framför mig i butiken, där jag köpte laddaren, reklamerar detta åt mig?" "Ja, nu får det bli såhär eftersom butiken är butiken och kundtjänst är kundtjänst" Det här kanske inte låter så fruktansvärt i era öron, och det kan jag förstå. Det här handlar inte om att jag blev av med stora summor pengar eller att det var livsavgörande på något sätt. Men en sån självklar sak som att reklamera en trasig vara, MED sparat kvitto, jag har svårt att komma på ett enklare konsumentärende. Och att inte ge med sig när jag står på mig. Att med en åsnas envishet framhärda att jag inte kan reklamera utan förpackning. Varje gång liknande situationer uppstår tänker jag på de som inte har råd att köpa en ny laddare för 400, som inte kan strunta i det och skriva upp händelsen på idiotkontot. Alla de som inte vågar bråka. Alla de som tänker att det säkert är de själva som har gjort fel. Om jag inte redan hade en lysande karriär skulle jag vilja bli en ambulerande Judge Judy som går runt och stöttar kunder som blir överkörda på dåraktiga grunder. När jag pratade med en kompis om det här så sa han: "Du skulle bara tagit en ny laddare och gått" Varför, åh varför gjorde jag inte det?
