Tänk att det har funnits en tid då jag inte hade min "mellan hårtvätt"-keps. Aja. I lördags gick till affären och köpte farsdagpresenter. Pappa fick ett par jättesnygga pyjamasbyxor som var blå med blå ränder, åh som jag älskar blått på blått! Pappa försvann in till badrummet och när han kom ut i sina blått på blått-byxor så sa han att det var hans nya "titta på teve-byxor." Det tyckte jag var väldigt rart. Joachim fick en ny halsduk eftersom den han har nu är så ful att jag vill gråta. Hur kan en halsduk vara ful? skulle jag nog tänka om jag inte hade upplevt Joachims. Nu är han så fin i ny halsduk till den nya mössan han fick av sin äldsta son. Det var också väldigt rart. När jag gick hem i lördags vräkte solen ut sig i bakgrunden och jag började ta bjutiful bilder som kan vara "fina att ha" sen när jag har dött och barnen ska gå igenom de nära hundratusen bilder jag har i telefonen varav 87 procent är selfies där jag tog trettio bilder och inte blev nöjd med någon, blev arg på mig själv för att jag inte blir lika snygg som i spegeln och nästan bara nästan började gråta och sen kom på att det finns folk som inte ens har ett ansikte. Solen har funnits i flera miljarder år och jag hyllar den som årets nykomling. Staden i solnedgång, gatan i solnedgång, vår bil i solnedgång, Coop i solnedgång, dagens outfit i solnedgång. Så rolig deras döstädning ska bli! Inte för mig för jag är död!
