Therese: ”Hej Malin! Jag undrar hur du har gjort med dina barn och napp.. har dom haft napp, hur länge och hur gjorde ni när det var dags att sluta i så fall? Börjar bli dags för min 3 och ett halvt åring att sluta och jag bävar. Han ääälskar sina nappar Sen undrar jag vad för make up märken du använder. ...och parfymer. ..och rengöring. Din blogg är super” Svar: Vi har varit onödigt hårda. Med de tre första. Med fyran låter det såhär: "Vill du ha nappen?" "Ska mamma hämta nappen?" "Var har du din napp?" "Mamma tycker att du är så söt med nappen" "Mamma älskar dig ännu mer när du har napp" "Mamma vill att du ska vara en bebis alltid, sug på nappen nu" "Nu stoppar du nappen i munnen, annars får du ingen glass" "Om du inte har napp i munnen så dör mamma och då lever man inte längre" Jag tror att de andra var runt 2-2,5 när de lämnade ifrån sig sina älskade nappar på diverse "roliga sätt". Trean fick slå in dem i ett paket och ge dem till tomten. Vad för slags sinnessjuk idé var det? Hur ska vi se till att vårt barn lär sig att hata tomten från en ung ålder? Vi ser till att tomten tar med sig nappen och aldrig lämnar tillbaks den. Jag tror att det absolut bästa är att långsamt fasa ut dem. Vi har alltid napparna i en skål högt upp på hans rum. På det sättet är det hans nappar men han kan inte nå dem. Han får ha nappen när han ska sova och när han blir ledsen (om det behövs). Jag tror inte ett dugg på förstörda tänder. Jag tror på att vara cool. Nappsutt är inte cancer.
