Jag gjorde rostad tomatsoppa, den här. Och den var mot alla odds (=mig) jättegod. Jag bakade bröd, fröknäcke och bullar och gjorde egen färskost. Allt på kalaset var helt hemmagjort och ingenting smakade illa. Jag är kvinnan som såg matlagning som ett berg, började klättra på det, stannade någonstans halvvägs och nöjde sig med det. Nöjd. Svinnöjd med honom! Håret, mitt, inte lika mycket. Styla luggen i åtta steg: 1. Mousse2. Kamma3. Föna4. Spraya med något annan hårprodukt som jag inte vet vad den gör. Dyr från salong så måste vara bra. 5. Böja luggen med tungan hängade ut som den där koncentrerade ungen i skolan som man satt och tittade på i smyg. 6. Låta svalna, sedan borsta ur. 7. Fixera med hårspray8. Borsta ur fixeringen eftersom man inte vill se sprayad ut. Styla bakhåret i ett steg: 1. Samla en sårbar härva av fuktiga längder uppskopade i en klämma som någon glömde kvar efter ett kalas och som jag nu har i håret tjugofyra timmar om dygnet och om ni inte tror mig så kom och väck mig missinassen så sitter den där. Inte den här: Det måste vara den här: Givetvis kan man inte kasta ut granen i förtid. Tryck in gästerna med kinderna före i det torra barret. Nu är granen utdansad. Den stod på altanen och nu ligger den ner i drivor av sina tapppade smådelar. Sexåringen har haft svårt att skiljas vid julen som koncept och när han fick syn på det avklädda och utkastade liket utanför fönstret så började han gråta. Jag lyfte upp honom i en hård kram. Mammas hjärta som vill ha jul och kul hela tiden utan uppehåll. Han tittade på mig, tårarna så många och så stora. Han drog efter andan, svepte med handen under näsan och sa "Kan du göra mig glad igen?"Ganska nära att jag plockde in granjäveln igen var det, ja.
