Att Urban gnäller på rummet det första han gör, badar isbad med sitt fejs, löjlar sig med infraröd värme och säger saker som "Det finns något jag får ut av att känna kraften i mig själv och andra män" säger mig att det är honom alla kvinnor kommer vara arga på i höjd med avsnitt fyra eller så. (Egen krönika om Urban kommer inom kort.)*Kärleken till Edin var omedelbar. Från mig. Kanske bara mig. Och hans majka. Vi får se. *Att behöva gå hem för att gå på toaletten. Som en tjej på högstadiet. Jag älskar det! *Förlåt, men nu blir det franska. Kärringar som dillar om att graviditet och förlossning ska fungera som någon slags inteckning för att nu ska han minsann göra det här eller nu ska han ge mig pengar. Kan ni inte snälla förstöra för kvinnor lite till när ni ändå håller på? I en relation så ska en kvinna självklart kompenseras när det kommer till pension om hon tar ut mer föräldraledighet, vabbar mer eller jobbar deltid för att hämta tidigt och ta hand om hemmet . Och självklart ska man se över självklarheter som att han inte ensam ska stå på bostaden medan hon lägger sina pengar på förbrukningsvaror. Men trenden att blanda in graviditet och förlossning i en finansiell förhandling skrämmer mig. Jag skulle aldrig byta och då har min kropp ändå varit i helvetet och tillbaka, och spruckit har jag gjort varenda gång, jag fick lära mig den riviga vägen att slappfitta inte är en faktor. Ja, det här kanske är det nya jag att vråla som så. Eller så var det bara en liten utflykt. *"Mitt liv är ganska fartfyllt."Jag tror inte att livet är fartfyllt om man måste säga ganska. Fartfyllt är ett helt ord på samma sätt som ingen säger Han var ganska svinsnygg. Åh herregud, det här kanske är det nya jag. Har det vaknats på fel sida? * Jag köpte den blå batikklänningen från Weekday för något år sedan men alla tyckte att jag var jätteful och såg ut som en kris så jag lämnade tillbaka den. *Första gråten 20:56*Varför behövde Urban och Olivia stå och stirra på varandra tills de ångrade att de både sa ja och föddes?*Yasmin och Felix är mest lovande. Och det säger jag TROTS den fruktansvärda sången. Jag höll för både ögon och öron och ändåletade den sig in.
