Så många frågor. Det är klart att ett kök blir stökigt, särskilt när man är åtta personer som många gånger äter vid olika tider. Snabbt går det också. Och det krävs så lite för att gå från städat kök till inte städat kök. Men här har vi att göra med lager av pyssligheter. Folk har lagat mat OVANPÅ någon annans matlagning. Smörkniven. En dag ska jag gå in i köket och den ska inte ligga över kanten likt ett löfte som sviks. Ingen kommer tillbaka till dig smörkniv. Mjölkpaketet. Hur det går till när det lägger sig där, tanken bakom. Jag funderar alltid på om man ska äta basilikastammarna med det slutar alltid med att jag kastar dem. Vi kanske borde sluta med välling, men det är så gosigt!Att hon la pinnarna så fint över skålen ändå, som att Nu vet de som jobbar här att jag har ätit färdigt. Fint.Uttaget. Jag minns att vi sa: Så här kan vi inte ha det, det är LIVSFARLIGT och vi måste åtgärda. Inte en dag får gå till spillo. Sen gick elva år eller så. Jag vägrar tro att jag är den enda som varje dag räknar med att glashyllorna ska rasa ner. Hur kan platt glas hålla för sånt enormt tryck? Jag måste inte förstå, jag vill inte förstå. Men det skulle vara skönt att slippa vara rädd för att vakna av ljudet från porslin som dör och drar med sig annat porslin i fallet. Vinet var gott, Bonterra med en zinfandelfågel på en zinfandelgren.
