Foto: Clara LidströmLivets orättvisa i en mening: Clara kan låna mina skor men jag kan aldrig låna hennes. Hon stannade upp i sitt eget ansikte som en Västerbottnisk holk när jag sa att det är storlek 43 i silverskorna och att de inte glappar, vilket var min plan när jag beställde 43, utan faktiskt gör ont och sår i mina hälar. Jag ska inte säga att ungdomens känsla av att vara stor överallt kom tillbaka, men tänk att vara flickig för en dag. Största drömmen är att vara man för en dag eller en vecka. Bara vara i en mans sinnelag där man lever i nuet, inte oroar sig för framtiden, inte ältar och grämer sig över det som varit och som aldrig kan göras om. Leva ett liv utan "scenarion." Lägga sig på kvällen och bara "Skönt att sova!" Släppa iväg sitt barn till grannarna, se honom skuttande runda häcken i eftermiddagssolen för att leka med vänner utan att höra I'M KEITH MORRISON AND THIS IS DATELINE, HERE'S ANDREA CANNING WITH "THE BOY WHO VANISHED" Men när jag har provat att vara en man så vill jag vara 1,65 och ha storlek 39 i skor och vara helt pick me med killar och säga "Åh, jag har så stora fötter, jag har 39!" Jag ska inte ha större fötter än alla andras pappor. Jag vill ha smala tummar med smala tumnaglar där envägsstrykning med nagellacksborsten räcker. Blond ska jag vara också, eller rödhårig. Och så ska jag ha ett litet ansikte och spetsig näsa, och Rosemarys baby-frisyr!Så, nu är jag tillbaka. Jag är så väldigt glad i min kropp, det här vara bara en liten ungdomsfantasi som flög ur mig. "Vackra blommor har stora blad", sa min mamma och tänk så glad och lättad hon måste varit när hon hittade de väggorden att ge sin dotter som en fin present. "Vi borde bygga vändzoner i huset", sa pappa. *På Lysekils näst sista dag tog vi en paus i skrivandet och Clara tog fina bilder på oss tillsammans. Vi frös och led men ingen gnällde. Sedan gick vi tillbaka till huset och åt middag med havet utanför och historiens vingslag i rummet. Vi pratade och grät och sen skrev vi lite till och sen gick vi och la oss med The Roast of Tom Brady. Det var fruktansvärt, framförallt vraket Ben Affleck och Kevin Hart som inte är rolig men som ändå hade fått uppdraget att vara värd. Bäst av alla var Nikki Glaser, så spola till henne och strunta i de andra. Jeff Ross kan ni förstås se när ni ändå håller på. *På tal om att se: I veckans avsnitt av podden pratar vi bland annat om Eurovision, Baby Reindeer och vad som kanske var en -gate under skrivresan. Avsnittet finns HÄR och prenumerationen kostar fortfarande 29 kronor i månaden och det är fortfarande väldigt lätt, särskilt eftersom du med med ett enda knapptryck kan flytta betalpodden till den poddspelare du föredrar. Livet blir 800 procent enklare, det tycker jag och jag har storlek 42-43 och står stadigt på jorden, så jag vet.
