Att leka Nalle Puh trovärdigt blev precis tjugo procent lättare men hundra procent dystrare. Hon fyndade överraskningen på Lindra för femtio kronor. Det är ett bra pris för en ny vän som någon annan tröttnat på. Ett annat bra pris är fyra kronor för en pappkasse på Ica. Hur svårt ska det vara att komma ihåg att ta med sig kasse när man åker och handlar? Tänk allt vi som art lyckas komma ihåg varje dag. Miljoner småsaker som är viktiga, oviktiga, återkommande, unika för veckan. Men påse till affären, det har aldrig hänt mig. Om kassen kostade åttahundra kronor så skulle jag ändå stå där som en idiot och jaha, jag antar att jag tar kassen för åttahundra kronor tack. I fredags sprang jag in för att köpa lite extragrejer som nästan alltid är avokado, müsli och svamp, för de som undrade. I kassan höll jag upp en pappkasse och sa "En pappers också" och mitt problem i livet är att mataffärer har börjat med en detaljerad display ut mot kund. Jag kan inte hantera sådan information, för jag förstår inte vad det står eller om det blir rätt. Jag antar att förändringen kom till för att kunder har varit fruktansvärt asjobbiga och ifrågasatt varför paprikan kostar tjugosju kronor och sådant. Jag försöker titta åt ett annat håll så att jag inte får några idéer. Men i fredags. Plötsligt ser jag att det står två pappkassar. Och jag tog ju bara en. Och jag överlägger med hon som är jag. Är det något att tjafsa om, fyra kronor? Hur löjlig är du? Men varför ska jag betala för två kassar när jag bara tog en? Jag säger till. Jag säger att det står två kassar och jag tog bara en. Kön bakom mig hör och jag skäms. Orka hålla på. För fyra kronor. Om jag tappade fyra kronor på gatan skulle jag inte böja ner mig för att plocka upp dem, för vad gör man med mynt, men här står jag och utmanar displayen. Som en rättshaverist som har rätt. Vad är det för märkliga känslor som ger sig tillkänna här? Det är inte ett av mina ekonomiskt utsatta barn som råkat fått fyra kronor för mycket i månadspeng varpå jag gått in på banksidan och fört tillbaka de fyra kronorna. Det är Ica. Ica är det rikaste vi har. Ica täljer olja med guldkniv på en privat ö i ett hav av Moët & Chandon. Tjejen i kassan tog bort fyra kronor från displayen, jag betalade för en kasse. Och nästa dag hade jag inte med mig den kassen till Ica. Och jag vet att ingen undrade, men jag har suddat ut tofsen på mitt huvud som speglas i vitrinet för att Jasmina inte ska zooma in. Steget före, alltid steget före.
