"ÅH vad roligt. Jag tar tillfället i akt nu. Jag kommer ställa RIKTIGT smarriga frågor. Sånt här funkar ju bara tills en person blir för känd, för då vill hen inte bjuda på sånt här längre. Hoppas du aldrig blir för känd. Vad hoppas du själv? Jag vet ju att du haft (har?) ångest kring barn och död i olika former. Drunkning etc. Hur ställer du dig till din egen död? Grottar du i den någon gång, och om ja, hur går grottandet till? Sen undrar jag när och varför du blev vegetarian, för du har uppenbarligen ätit djur, i alla fall spigg. Utgör familjens olika matpreferenser några issues? Kan du tillaga kött och fisk till Joachim och dina barn? När slutade det vara jobbigt att Elin är så jävla vacker? Om Joachim kovände och ville ha ytterligare en bebis, skulle du kunna stå emot? OCH till slut, på riktigt nu: vill du att Joachim friar?" Svar: Jag är redan på tok för känd för dina frågor. Men okej. Jag tänker väldigt lite på att vara känd och jag tänker väldigt lite på att dö. Det är skönt. Om jag blir extremt känd så kanske jag blir extremt rik och då kan jag köpa presenter till alla jag älskar. Det är det bästa som finns. "Varsågod, jag köpte dig ett slott" ska jag säga då. "Men herregud, det är ju 800 kvadratmeter, hur ska jag orka städa allt det?" "Fan vad du är otacksam, nu avbeställer jag elefanten" Jag blev vegetarian när jag var fjorton första gången. I början var det lite fram och tillbaka men nu är det sedan länge ordning och reda. Ett av barnen är också vegetarian och alla äter nästan uteslutande vegetariskt hemma. Jag tillagar varken kött eller fisk, nej. Det har aldrig varit jobbigt att Elin är vacker! Jag är stolt över att hon fick skönheten och jag fick...radhuset. Dessutom har hon fula kläder ibland. Häromdagen hade hon röda jultights, en grön polotröja och en stickad ärmlös pullover. Haha ja du hör ju! Jag kan stå emot vad som helst, men i synnerhet Joachim, så det är helt lugnt. Jag tycker att det är väldigt vackert med bröllop, men vi har varit ihop så länge, jag vet inte om jag är en sådan som tar mig en make. Dessutom är jag jätterädd att någon blir för full och håller ett tal som gör att jag måste hata den personen för resten av mitt liv. Jag hör mycket om sådant. Hur vågar någon gifta sig? Dessutom säger jättemånga att vi måste gifta oss i den händelse någon av oss dör. Men liksom, vem vill gifta sig med ett lik?
