"Hur står du ut med kaoset det blir med fyra barn? Jag är inte ens pedant och tkr inte vi har överdrivet med grejer. Försöker rensa och slänga/skänka och att varje sak ska ha sin plats men ändå trampar jag vatten bland lego, smutstvätt, pyssel, prassel, gummisnoddar, läxor, böcker, söndriga skålar och alla sopor det blir i en stor familj. Ge mig dina bäst tips och mantra. Gillade ”det är såhär det är att vara mamma, orimliga förväntningar i elfte timmen och inget tack” Give me more. Please!" Svar: Jag tänker på alla som har det svårt och så inser jag att jag ska vara tacksam för mitt stök. Gör jag inte. Det har hänt att jag har lagt mig ner på golvet och gråtit över hur fult allting är. "INGEN VISAR MIG RESPEKT, ALLA BARA LÄGGER SIN SKIT PÅ GOLVET OCH GÅR, ALLA BARA PISSAR PÅ MIG, NI FÖRTJÄNAR MIG INTE" Men för det mesta är jag stabil. Om barnen inte hänger in sina jackor i hallen och flyttar sitt strössel så ställer jag mig framför dem och ger dem hatblicken allan tills de smyger iväg och bättrar sig. Jag har inte bett om att blir utnyttjad. Det räcker med tusen utvecklingssamtal, smutsiga underkläder, måltider jag aldrig ville tillaga och tandkräm i handfatet (fick du NÅGOT på tandborsten?). Den som inte plockar upp efter sig får inga julklappar. Tomten kommer helt enkelt inte hit. Den som sa att man inte får hota med tomten eftersom tomten blir något läskigt för barnen hade fel. Det är skägget och masken från Coop som skrämmer dem. För övrigt tycker jag att det är mycket mer iordning nu än när vi hade två barn. Med andra barnet kunde jag hitta använda blöjor under soffan. Inte för att de råkat hamna där utan därför att jag lagt dem där. Med yngsta barnet hände aldrig det. Kanske därför att jag har sparat alla hans gamla blöjor och sover på dem, mina precious. Det bästa som finns i hela världen är att göra sig av med saker. Jag sparar en procent av nostalgiska skäl, resten HEJ DÅ till välgörenhet, kompisar eller återvinningen. När det gäller barnen och deras kompetens så är den gravt underskattad. Alla barn över fyra år kan städa sina rum, lägga tvätt i badrummet, ställa in i diskmaskinen. Det jobbiga är att tvinga dem när det är så enkelt att göra det själv och sedan vara sur för att man gör det själv. Kämpa!
