har jag tagit på mig. Inte kläder, tyvärr. Det snurrar. Hundratusen tecken ligger i en hög på golvet. Jag ska samla ihop dessa tecken i min famn och försiktigt smeta ut dem över skärmen så att de lägger sig tillrätta och skapar välskrivna texter. Hundratusen tecken, fast de är bara femtontusen. Från vilket håll närmar man sig den där högen? Jag vet inte. Jag kanske bara blundar, hoppar in i högen och hoppas att formuleringarna slumpar sig på min kropp. Som gudsmänniskorna när de ska mästra oss som saknar gudstro. Att förklara skapelsen med Big Bang är som att kasta in en granat i ett garage fyllt med bildelar, öppna dörren och hitta en sportbil. Det kan hända! Det kan hända i universum och det kan hända mina krönikor Ingen gud kan hjälpa mig med texterna. Jag förlitar mig på att om jag kastar en kinapuff på den där högen på golvet så ligger fem krönikor i prydliga högar på soffbordet när jag kommer tillbaka. Allt är möjligt. Jag kom ju tillexempel i mina nya svarta 28" jeans i går. Uppstått har sannerligen Jesus.
