Jag bor i samma stad som nästan alla jag älskar. Det är praktiskt bo ihop med dem jag älskar allra mest, de kommer inte undan, jag träffar dem varje dag och hela tiden eftersom de inte har någonstans att ta vägen. Men att träffa människor som inte bor på min adress, att det kan gå så många dagar när det handlar om kilometer. Jag är inte arg, jag är besviken, på sakernas tillstånd. Igår när jag öppnade dörren för Jasmina så hade hon en fotsid Art dress från Rodebjer på sig. Välstruken. "Är det en Art dress?""Har du alltid haft den?""Ja"Det känns som att vi inte känner varandra längre. Varför har hon en klänning som jag inte vet om?Vi åt middag tillsammans med barnen på altanen. Joachim var på avfallskonferens med musical guest David Lindgren. När vi satt ensamma kvar pratade vi innerligt. Så länge sedan. Sen började en duva halka runt på taket ovanför våra huvuden. Det är det sötaste som finns med deras naglar mot underlaget. Sen tittade vi på kaninerna och deras bebis. Undrar hur länge den klarar sig. Har jag förresten berättat om koltrasten som kom tillbaka från förra sommaren? Jag kan förstås inte svära på att det är samma koltrast, men hon flyttade in i det gamla boet och la sina ägg. Vi får koltrastbebisar igen! mös jag och lärde mig vilken av knapp som hör till vilken infravärme. Sen åkte jag på en jobbresa och när jag kom hem sa Joachim att skatan hade dödat alla äggen. Små bitar av fjuniga drömmar låg på altanen och det var alldeles tyst. En sommar utan pip blir det.
