Lättaste flickan i hela stan, det är jag.Jag kan läsa länge på baksidan och på lappen på hyllan och åh vad har vi för smakklockor och hur är syyyran och på vilken himla slänt har vinbuskarna växt och i hur många generationer och vilka mineraler rinner genom jorden när det regnar i norr?Det där med att något har funnits i generationer förresten, är det verkligen bra pitch? En vingård som funnits i generationer innebär att släktingar har gått och tjafsat dig i nacken och att vinet har en smak av "Men JA pappa, JAG SKAA."Så, jag kan läsa på och ha mina favoritländer och älsklingsdruvor och allt det där. Men. Ingen uppskattar söta djur som säljer te och vin som jag. INGEN.Okej, Elin. Men sen är det jag.Okej, faster Birgitta. Men SEN är det verkligen jag. Kära lilla pussegubben sova stolen! I höstas skrev jag om det här mästerverket och häromdagen fick jag syn på ett vin som utlöste en konflikt mellan hjärta och hjärna. Vi har alltså att göra med en stor björn som cyklar på en för liten cykel. I gubbkeps. Vinet heter Hans Baer. Allt ljuvligt så långt. Men. Jag dricker inte ordvitsvin. Jag vägrar. Jag dricker inte Zinfandel som heter Some zin, The Ultimate Zine, Amazin eller It's a Zine. För guds skull, ha lite självrespekt. Så hur gör jag med gulliga björnvinet med vilket "Everything happens for a Riesling?"Går emot allt jag står för, dricker och blundar?
