Friluftslivet. Han ville inte vara ute. Så vi låste altandörren. Han la sig upproriskt på skateboarden och tänkte arga tankar. Barn i den åldern ändå, de är arga i luften. När de blir tonåringar riktas all vrede mot föräldrarna. Vad duktig jag är när jag skriver föräldrarna och menar mammorna. Hos oss är ingen arg på papporna. Kanske en. Men det är självförvållat. Tänk att vara det lilla barnet och bli arg rakt fram. Jag kan inte minnas hur det var. Se honom där han ligger och tycker att världen och utomhus är orättvis. Han är arg och även om han är arg på mig så känner han inte hat. Han är rent och oskyldigt barn-arg. Jag kramar tioåringen så hårt, ber honom att snälla komma ihåg hur kramtiden var när den pågick.Jag kastade ut Joachims duntäcke som har små små hål överallt. Vårt sovrum är huvudgatan i en vilda västern. Det blåser ankrövsfyllning och damm och under sängen står en låda med en ljusslinga från Ellos som var trasig. Den här ska jag reklamera, tänkte jag förbittrat och sen gick det ett år och lite till. Nu har jag köpt ett nytt täcke till Joachim, utan fågel. Och på altanen ligger täcket eftersom jag inte vet hur man sopsorterar sängkläder. Och granen. Varför vattnar vi julgranar om de ändå fortsätter vara gröna en månad efter det att vi dansat ut dem? Utemöblerna under presenningen. En gång sa Joachim till det yngsta barnet att det var tomtens släde därunder. Hur hade han tänkt att det skulle sluta? Jag måste köpa en mattpiska och jag förstår inte varför stegen alltid står framme. Det var väl allt.
