Gosse håller på och korvar sig mellan 23 och 01, varje natt. När han är klar med det lyckas jag amma honom till sömns. Under natten ammar jag sedan en eller två gånger. Vid sjutiden vaknar jag av övriga familjens bestyr, och vanligtvis somnar jag om och sover till niotiden. Men idag var det tandläkartid för nioåringen, klockan 08:50. Hu så tidigt, med mina mått mätt. Men på något sätt lyckades jag med luggtvätt, lite smink, kläder till mig och Gosse och ankomst i tid till tandläkaren. Idag fick han ett tandborstningsmatematik-kort. Ni vet, 2 gånger om dagen, 2 centimeter, 2 minuter. Men jag tror inte på 2 centimeter. Det måste vara ett påfund från Colgateuniversitetet. Inte tar ni två centimeter tandkräm? När äldsta sonen var tandläkt och skjutsad till skolan åkte jag till Jasmina med frallor och lussekatter. Surdeg med valnöt och surdeg med solros. Frallporr. Allt han har på sig nuförtiden är Loas och Monas. Fådda kläder alltså, så fint det är. (Denna från Småfolk)) På eftermiddagen åkte vi till BHV för vägning och mätning och sprutor i båda benen. Det var så mycket jobbigare än jag mindes det. En bebis kan ju inte förstå att det är för hälsans bästa att vaccinera sig mot förr-i-tiden-sjukdomar. De känner helt plötsligt en stark brännande smärta från en nål och blir jätteledsna. Så att det kommer tårar. Efter nål och gråt sov han tre timmar i sträck. Nu är han lite halvglad och vill vara nära nära. Vi ska gå och lägga oss om en liten stund, och kanske somnar han före ett i natt. Men om han inte gör det så spelar det ingen roll, för jag känner mig nämligen inte så trött som jag borde. Jag kanske ser ut som ett vrak, det vet jag inte, men jag känner mig inte som ett nattammande kreatur. Hurra för det!
