På Systembolaget en dag i somras ramlade jag över den ljuvligaste boxen jag någonsin sett. Ett vitt vin från sydvästra Frankrike. Fruktig, ungdomlig smak med liten sötma, inslag av passionsfrukt, päron, färska örter, persika, svartvinbärsblad och lime.Men vad brydde jag mig om land, druva eller smakbeskrivning, jag gillar inte ens vitt vin. Men jag ÄLSKAR gäss och änder som cyklar tandem i kortbyxor genom en vinodling. Och detta i KOMBINATION med att vinet heter Lafitte. Jag köpte den till min syster men hon är ju gravid så jag ställde boxen i vårt kylskåp. Vinet var jätteäckligt. Det stod där och skämdes hela sommaren och efter ett tag började kartongen ge vika för fukten. Nu är det höst och vinet passar så fint att använda i risotto eller en svamppasta. Jag vet att det finns något sedelärande här men kan inte riktigt formulera det för mig själv. Kanske att inte välja ett vin bara för att förtjusande fåglar gör utflykter tillsammans på förpackningen. Och om du går hem med ett vin för att hon var ljuvlig och lovade lafitt så kan hon ändå säga nej hela sommaren för att plötsligt säga ja till allt när hösten kommer.
