Och just nu känner jag bara såhär: Kan vi inte fortsätta prata om min handdukstork? Kan vi inte låtsas att det är dagens viktigaste fråga? Barnen kom ut från sina rum och frågade vem som vann. Fjortonåringen som valvakade med mig i soffan och gav upp vid midnatt vaknade och gick in på Snapchat. Minstingen sov med rumpan i vädret och not a care in the world. Jag hämtade honom till soffan och luktade i hans frissiga hår. Finns det något som luktar godare? Nej, det gör det inte. Hans hår luktar lika gott som hans gose luktar motbjudande. Ni vet alla vad jag pratar om. Det är så uppgivet i soffan. Han suger på sin napp trots att han bara får ha den när han sover. Det är en sådan morgon. Vi behöver alla en napp, alternativt åka hem till våra mammor och be henne återuppta amningen. "Stellan kan bli president! Gosar åt alla! Sänkt skatt på nappar!" utropar jag och håller upp hans händer. Han fnissar. Hans fniss, the soundtrack of kärleken. Nu ska jag blåsa ut ljusen så att jag inte somnar ifrån dem och eldar upp mig själv. Thank you and good night.
