Ny bloggheader, för den där "händerna i håret se mitt sug i blick"-bilden var jag lite färdig med. Mårten och jag körde Öland runt och upp och ner och fram och tillbaka för att hitta fina golv av utomhus att ställa mig på. På väg ner till en rustik strand (rustik strand är bättre än hus på pålar i Maldiverna) så såg vi fåren och deras lilla "titta på oss, vi har en kulle." Mårten bromsade hårt men mjukt, jag bytte om i sätet och öppnade bildörren så försiktigt. Får är inte smarta, men de är rädda. Jag smög som ett lejon en mullig tass i taget och lovade att de kunde lita på mig med mina söta ögon med smink på. Jag slog mig ner, skrattade som ett får ylar och Mårten knäppte på sin knapp. "Malin förklarar", brukar Elin och Jasmina säga när jag berättar onödigt långt om något som alla redan hade fattat. Men så var det i alla fall, och så blev bilden. Bra. Bonnig. Matchar min profil. Han matchar också min profil. Han hittade en gul blomma och jag lärde honom att den heter vårgäck utan att veta om det är sant. Nu googlade jag och jag vet fortfarande inte om det är vårgäck. För jag tycker att alla blommor i samma färg ser likadana ut. Jag har florexi. Men jag är bra på annat. Som att skriva. Det har jag blivit ganska bra på. Så bra, faktiskt. Att. Det här hände migNominerad till Sveriges Radios novellpris. Eller Sveriges Radios Nobelpris som Olle från Stockholm trodde att det hette. Han började läsa bloggen igår. Så han var lite efter två gånger på samma kväll. Det kunde förresten lika gärna vara Nobelpriset. Så fint känns känslan, och tyngden. Om ni tycker om novellen så kan ni rösta härJag är bra på att skriva, men jag kan inte klä i ord hur glad jag skulle bli om jag vann. Nu ska jag äta tacos till lunch, för det är motsvarigheten till fantasin "öppna kiosk när jag blir vuxen."Kanske hittar jag en avokado i gömmorna, kanske lite snackstomater, kanske kan jag klippa korianderstjälkarna till smulor som smakar koriander. Löser jag allt detta så blir det lyxtacos, och det är motsvarigheten till "öppna lyxkiosk när, äh ni fattar. Mitt lilla lush life, i min hemska soffa där jag sitter varje dag hela året sedan 2006, skriver, äter ensamlunch, blir jätteglad för små saker som kikärtstisdag och stora saker som nomineringar som är vidare drömmar än den om egen kiosk.
