Idag för fyrtio år sedan blev en 3,5-årings ganska sorgfria tillvaro ännu bättre.In genom ytterdörren klev den ömma modern med en blåögd gåva av kött och blod och len hud. Sedan dess har jag haft en lillasyster som heter Elin Gerda och som har gjort livet roligare och lättare att leva.Jag kan inte veta hur livet skulle sett ut om jag gått igenom barndomen ensam, men när jag försöker föreställa mig mitt vuxna liv förutan henne ser jag helt förfärliga bilder.Ingen är roligare än min syster. Snäll, omtänksam, generös, blöder i känslorna, lava ibland, lip ibland, alltid lidelse.Hon är min röda tråd, mitt upp och mitt ner.Hon har gjort allt för mig, hon har sovit hos mig på sjukhuset, duschat mig efter missfall, tagit hand om mina barn. Hon är berget jag kan luta mig mot, berget jag kan ställa framför sådant jag inte orkar titta och tänka på, berget jag kan klättra upp på och se att långt där borta anas bättre tider, berget jag kan sitta i skuggan av en het dag. Vi sitter på en filt vid bergets fot, vi har välkylda bubblor, ostar och choklad. Ren choklad, för Elin låter sig alltid kompromissas till min viljas väg.Hon vet allt om mig och hon använder det emot på mig på det allra bästa av sätt. Tack mamma och pappa för att jag fick henne.Tack Elin för att du föddes och lever och finns.
