Det här vet inte ni om, eftersom det sker bakom kulisserna, men många gånger får jag äta upp mina blogginlägg i samma sekund som jag publicerat dem. Om jag skriver att Joachim och jag har en härlig relation och älskar varandra så hatbråkar vi en stund senare. Ett bråk som slutar med att Joachim leker tysta leken och jag väser könsord efter honom (så att han inte hör, men så att jag känner att det var skönt att kalla honom något fult) Om jag skriver att barn inte är jobbigare idag än för sextio år sedan så är mina barn JOBBIGARE ÄN ALLA UNGAR SOM FÖTTS DE SENASTE SEXTIO ÅREN strax därpå. Eller så är det bara jag som är trött. Som vaknar tre gånger per natt och måste gå på toaletten. Som inte kan hitta en sovställning. Varmt är det också. Inte vädret så att vi kan åka och bada, nej, det är bara jag som är varm. Mellan brösten, i hårbotten, i armhålorna och under fötterna. Jag vill ligga i en balja och äta melon. Kan någon ordna? Jag får sova sen när bebisen kommer, visst brukar det vara så? Och sval ska jag vara. Ingen amningssvett, bara amningscool. Igår blev vi bjudna på grill hos Joachims föräldrar och jag snofsade till det med en alldeles för varm kavaj. Klänning från H&M LOGG, kavaj från H&M, skor från Kavat, halsband Pernille Corydon. Tack för alla kommentarer och kloka tankar, förresten. Man kan inte hänvisa till hur det var förr. Alla glömmer. Alla. Alla barn var snälla, lätta och tysta förr i tiden. Till och med jag, enligt mina föräldrar. Och det är så konstigt, för jag har starka minnen av att vara en jävelunge.
