Tidigare idag när jag behövde tänka på andra saker så började jag tänka på det där med vatten och elektricitet. Om man tappar en brödrost eller hårtork i badkaret så dör man (om man ligger i badkaret, annars är det nog lugnt.) Men hur ser ekvationen ut när det gäller vattenmassa*volt?Jag menar, om jag tappar en brödrost i Kalmarsund så dör ju inte de som badar på andra sidan sundet? Jag tänkte på det en stund, sedan glömde jag bort det och nu kom jag på det igen. Jag måste nog veta. Jag tänker på tsunamifilmer där elledningar rasar ner i vattnet på gatan där människor simmar: hur långt når elen? *Jag klippte min lugg. Joachim stod bredvid och höll på med sitt och varnade mig. Han vill liksom inte att det blir ett himla liv sen. "Så här är det med lugg", sa jag. "Man klipper alltid tre gånger. Man klipper en gång och tänker att nu hände ju ingenting. Sen klipper man en gång till och är lite rädd att man tog det för långt och när man märker att det är lugnt så klipper man en tredje gång och då går det åt helvete.""Så klipp bara två gånger då", sa Joachim och tyckte att han var smart. Han förstår inte att vägen till skönhet är kantad av goda avsikter och felskär med saxen. På lördagen blev vi bjudna på fika hemma hos äldsta dottern. Hon hade bakat bullar och muffins, kakor och mjuk chokladkaka. Ta fika nu din ätstörda jävel, sa de inte, men det var bara för att jag åt. Jag tycker inte så mycket om fika men jag älskar mitt barn. Efteråt tog jag disken. På diskbänken stod disk från kvällen innan och den tog jag också. Jag diskade och torkade och gjorde rent runt spisen och fläkten och torkade av i stort sett alla ytor. Det finns inget som är så roligt som att städa hos någon annan, och det syns hemma hos oss. "När dammsög ni i det här hörnet senast?" sa den andra dottern i morse när hon gensköt mig i sovrummet. "Vi har fem barn, vi har valt att prioritera annorlunda", sa jag. Men så är det inte. Det finns tiobarnsfamiljer som har städat hemma. Har klippt både lugg och längder.Två gånger.
