Bloggen är medvetslös, men jag är här. Jag förstår om ni inte är det. Mentalt har jag sovit min hjärna sedan studenten. Vi kommer aldrig gifta oss. Aldrig. För mitt psyke klarade knappt av en liten student. Jag lagade ingen mat, bakade ingenting. Och ändå. Som en prinsipessa som inte klarar av livet. Jag skyller på att jag kände att allt måste bli bra eftersom allt var så inställt. Den stora kompensationen försökte jag mig på. I lördags träffade jag Linda Skugge på Öland. Inte i skuggan tyvärr. När intervjun var över åkte Mårten och jag och Loa runt på Öland och tog bilder som jag vill ska vara fantastiska. Bilden ovan tog jag med min lilla mobils lilla självutlösare. Till vänster, utanför bild, badade en familj som var en mamma och en pappa, två stora hundar och en bebis i pappas babybjörn. Jag tror att jag måste sluta tycka att det är äckligt med hundar i vattnet. Eller vad tycker ni? Exakt vad är det jag tycker är äckligt? Det är det ena. Det andra är att Östersjön är så förstörd. Det kan simma elvatusen smutsiga labradorer i ett bälte fram och tillbaka mellan Ölands norra och Ölands södra dygnet runt, det skulle inte göra någon skillnad. Jag är så ledsen över havet. Alla tycker att det är härligt med värmen, sätter sig i bilen och slåss med andra familjer på fulla parkeringar. Så lär det väl hålla på ett par år, sen har allt slammat igen. Alla som har råd har byggt pool och vattenbristen är akut. Och ändå tar folk rent dricksvatten och vattnar sina gula gräsmattor. Det här är för deprimerande att tänka på. Bättre att försöka göra något. Vad? Tillbaka! Jag googlade WWF och Östersjön och råkade starta en egen insamling. För varför inte. Den finns HÄR
