Sedan jag lämnat Clara vid SVT-huset i Malmö körde jag norrut med för lite gas i tanken för att klara mig hela vägen. Tanka gas är att dö en smula. Varje gång är det så. Jag är nästan säker på att jag har skrivit flera gånger förut om hur mycket jag hatar att tanka. Att tanka är värre än att plocka ur diskmaskinen, det är ett fläskberg av aversioner, det är rivjärn mot insidan av huden så att det blöder från små små hål baklänges. Om du trodde att det var tråkigt och jobbigt att tanka din lilla bensin- eller dieselbil, du vet ingenting. Jag menar att du vet INGENTING om hur det är att tanka gas. För först. Så ska du HITTA gasen. Den kan ligga i Knäckebrödhult eller granne med ett torp eller mitt i ett industriområde. Vad du kan vara säker på är att när du kliver ur bilen så är det bäst för dig att solen står högt och att du inte är ensam. För annars kommer du tyvärr bli mördad. Det är alltid månljus över gasen och där skogen börjar står någon med en kniv som lyser i diset, för det är alltid disigt vid gastanken. Och sen, förstår du, jag ska förklara detta så utförligt som jag någonsin kan, så måste allting lösa sig. Apparatdjävulen ska acceptera ditt kort. Det ska finnas gas. Ibland gör det inte det. Och då är det inte som på restaurang att du kallar in kyparen och säger att det är en fluga i soppan. Du är ensam och renons på gas och det är mörkt och tarmen suger och mördaren bidar sin tid men snart kliver han fram ur skuggorna och vart ska du köra, du har ju ingen gas? Ska du månne gasa därifrån på vilja och fruktan allena? Men tillbaka till det mest väsentliga.Du måste hitta en gasstation. Man skulle kunna tro att framtiden är här och att internet kan berätta. Men mången och flera är de gånger då Joachim sagt att jag ska söka på naturgas på kartan och att vi sedan hamnat så långt åt helvetet att inte ens mördaren har hittat dit. Vi har snurrat runt på ställen så avlägsna att mördare skulle bli rädda för mördare. Så för mig att sitta ensam i bilen på motorvägen och försöka fippla med mobilen och skaka fram en bra adress är både lönlöst, värdelöst och mycket livsfarligt. Så jag gör som jag alltid gör. Jag ringer och skäller på Joachim. I förväg. Han säger att det finns naturgas i Hörby om jag svänger av nästa avfart. Jag lägger all min tillit hos honom och i Hörby och tar höger. Hej då, säger jag. Hej då som i: Nu kommer det gå bra. Jag hittar gasen i Hörby. Jag kör intill. Jag kliver ur och blippar mitt kort. Jag öppnar mitt lilla tanklock och sätter det omöjliga slags munstycket som är väldigt omslutande sex med den ihåliga lilla gaspenisen i min bil. Men spaken som ska vridas så att pilarna pekar åt samma håll kan inte vridas. Jag försöker en gång till, sedan försöker jag, det anstår mig inte att överdriva, fyrtio gånger till. Precis som i en tecknad film där vår hjälte tittar på vattenslangens mynning för att förstå varför det inte kommer vatten så håller jag munstycket framför mitt förstånd och kisar med min själ. Ditt djävulstyg och helvete. Jag vill så ogärna ge upp, det gör så stor skada på mitt psyke men om jag ska ha något kvar så måste jag bli arg på någon. Ringer Joachim. Som inte svarar. Ringer växeln på Joachims jobb. "Jag är inte på plats men jag kan koppla dig till Ida så kan hon gå och kolla om Joachim är på sitt kontor."Jag säger tack och sedan lägger jag på, jag kanske skulle stannat kvar? Efter trettio sekunder ringer Joachim upp på Facetime. Jag står då vid en skånsk slags åker intill motorvägen mellan bensinarna och en biltvätt, jag har mycket lite kvar att. Ge. "Du måste vinkla munstycket rätt", säger Joachim. Jag fnyser. Ska jag slicka munstycket på bröstvårtan också? Varför ska jag behövaGÖRA MIG TILL. Jag vinklar munstycket sju millimeter till höger och plötsligt suger Hörby fast sig vid min bils styva spene. Det är trettio mil mellan Joachim och mig men jag känner hans utandning mot min kind. Och då. Kommer ingen gas. Jag andas. "Det kanske har gått för lång tid sedan jag blippade kortet?" föreslår jag och Joachim säger att Ja, så kan det förstås vara. Jag plockar fram kortet igen, har jag sagt att jag fryser, det blåser nollgradigt vid den skånska åkern, fingrarna är stela nu.Maskinen accepterar inte kortet. Plockar fram ett annat kort. Accepteras inte. Om ni tror att jag inte har skrikit fram tills nu så beror det på att jag inte har berättat det. Jag har skrikit. Jag har skrikit och tittat fram och sett en man som försöker gömma sig bakom 95 blyfri. Jag har skrikit fram tills nu. Men det är inget. Jag säger er att det är inget. Mot hur jag nu skriker. Men det gör jag inte, jag vrålar. Jag vrålar om horor och fittor och kukar och helvete och satan och ännu fler horor och fittor i sammansättningar jag bara kan återge om jag tar svamp. Jag är hög på vrede och hat och på Facetime sitter Joachim i en pullover på sitt kontor och försöker vara miljökonsult. Han undrar nog hur det skulle vara att leva med en kvinna som inte står i utkanten av Hörby och skriker satans jävla horfittshelvetes kukanus och sådana saker. Mannen har nu dragit in sina armar, hans bil är kvar men han gör sig liten bakom pumpen. Fåglar har lyft från träden. Jag slår igen locket och sätter mig i bilen och gör en vrålgir kring de andra pumparna, Joachim ligger upp och ner mellan mina lår. Säger han fel saker nu så sväljer jag honom med mitt kvinnohål. "Malin, det är väldigt jobbigt att få motorstopp på motorvägen", säger han. Han säger det så milt men rakt och rent och sakligt. Icke-dömande skulle man kunna säga. Sen säger han "Försök en gång till."Jag kör dårens cirkel och kommer tillbaka där jag nyss rev ifrån. Plockar fram kortet, kalla fingrar skakar. Blippar, det blir grönt. Munstycket omsluter. Slangen rycker till, det låter muller från gasen, sedan sprutar det. Jag minns inte vad Joachim sa. Det enda jag vet är att jag förlorade. Men det var en härlig skrivresa. Och om du vill höra mer om varför jag, tydligen, är vidrig att resa med. Om du vill höra mer om Claras håriga fingrar med tatueringar på. Och andra saker i ett avsnitt som gasar tills det rasar. Så föreslår jag att du blir prenumerant idag, här. Det är ingen bindningstid och jag måste alltid säga det viktigaste: när du har blivit prenumerant så bör du, för din egen skull, klicka på den lilla rektangeln som heter "Lägg till i app" så att du kan lyssna på Spotify eller Podcaster eller där du vill ha alla dina goa appar. Bli prenumerant nu, för snart kommer julavsnitten och de är bara för prenumeranter.
