Han fyllde sex år och som han gjorde det. Glad som en lax i det stora havet bland andra laxar som ger lyxiga presenter i små laxaskar till varandra. Jag bjöd inte på lax på kalaset men väl getostlasagne. Jag har gjort den förut, beräknat den per huvud, per mun, per person, förut. Har jag gjort. Risotton från kalaset i förra veckan var för snålt tilltagen och det är bland det skamligaste som finns. Och alla stämmer in i skammen. Ingen tycker att Asch, det gör väl ingenting. Alla känner in. Alla vänder bort huvudet. Alla pratar säkert om det i bilarna när de åker hem. Och Joachim, ja han skäms som om han är naken på torget och byfolket kastar skulor på honom. Och igår hände det igen. Jag hade gjort lasagne till femton personer men det blev nog bara tolv portioner. Så jag tog ingen mat, drack vin och ställde till scener i plural. Jag låtsades att jag var Rosie i Jojo Rabbit: när barnen frågade varför jag inte åt mat så tog jag en djup klunk rött vin och sa att jag tuggade på druvor. Vad hände med att det alltid var äckliga mängder mat kvar efter kalas? Vad hände med Jaha, nu blir det risotto till lunch i ett par veckor.Vad hände vad hände vad hände med det? Spana genom fönstret, ser man kalasklädda gäster genom buskaget? Daggbarnet med sällskap. Utflyttarna. Laxen leker. "Joa." Mosters älskade daggmask. Av farmor hade han önskat sig jordgubbstårta. Jag hade önskat att alla mina klänningar gick att böja sig fram i.
