"Malin! För ett par månader sedan kapade jag din blogg med en fråga: jag var mamman som hade fått en dotter med en pappa som varit superengagerad under graviditeten men sedan gått in i en förlossningsdepression. Jag fick så fin respons, av så många dessutom. Såhär tänkte jag när jag läste ditt råd: jag tänkte jävla skit och hur mycket kan man curla en annan människa? Men så svalde jag stoltheten och en hel massa andra känslor (lättare sagt än gjort) och efter ett tag hände detta: det vände. Långsamt, långsamt blev allting bättre och idag har de en jättefin relation. Så fort han kommer hem från jobbet (han ska vara pappaledig till våren och är supertaggad för detta) sträcker hon sig efter honom och det är sällan någon som får henne att skratta på samma sätt som han gör. Så TACK. TACK för dina (och alla andras) råd. Det kan bli bättre. Det kan bli så himla mycket mer fantastiskt bättre än vad man tror när man står mitt uppe i det. Samt så snygg klänning du har!!" Svar: Så ska det låta! Han reste sig på nio och kammade till sig. Bra att du ropade i skogen och fick svar, bra att ni tog ansvar, bra bra bra. Hatten av, älskade djur.
