I åtta har jag känt Mona och i lördags firade vi inte vår relation men väl hennes födelsedag. Barnet och tårtorna. Hur ska man någonsin kunna välja. Varför ska en man ha något annat än en linneskjorta när det är sommar? Det tog hela kalasets tid för att de skulle komma på att det är roligt att leka tillsammans. Och då sprang de omkring i ett nästan elektriskt tillstånd, med påföljden att den som plockade upp honom, jag, i farten, fick en stöt som kändes hela vägen hem. Varför gör barn alltid så? Går runt och är tröga i flera timmar och spiller värdefull umgängestid. Jag är likadan. I och för sig. Namngivningsklänningen fick jobba lite. Men sen tror jag att jag lägger undan den. Vi pratade om det häromdagen, detta med vilka kläder man sparar för att barnen ska kunna har roligt åt dem sen. Som tonåring kunde man hitta fina bilder på sin mor och fördömande fråga varför hon gjorde sig av med klänningen på fotot. Ett tidsdokument, hur kunde hon? Därför att precis allt annat är viktigare att tänka på än frågan om vilka plagg som kan tänkas bli modenostalgi för ungarna. Man kan inte spara allt, men ett par saker kan vara roliga att ha i gömmorna. Vilka? Jag tror att jag har sparat alla namngivningsklänningar utom den jag bar när vi namngav tredje barnet. Men så var den ganska ful också. Skyll sig själv klänningen. Mina sommargrannar! Hon som kommer och ropar efter moster Malin när vi fortfarande sover. Sitter och pillar i min müsli och är söt. Vi ska leva drömmen i sommar. Vi SKA. Den om barn som leker i vattenbrynet. De vill inte kasta sig ut, de vill inte gå hem, de vill inte ha oss, de vill inte vara med oss. De vill bara. Leka i det förbannade vattenbrynet. Man kan inte lämna tillbaka ett barn, men oförmåga att leka i vattenbrynet hade varit skäl för reklamation. Mosters muffla är hon!
