Det händer väldigt mycket just nu. Saker man inte kan prata om. Och mitt i allt detta har Joachim börjat pendla till Mjällby. I torsdags var jag i Stockholm och provfilmade. Det var nervigt och svårt fast det borde vara lätt. Jag har en väldigt viktig deadline. Det ligger tvätt i hela huset. Allt är blandat. Det ser ut som Japan (för tidigt?) i detta hus och mitt i detta åker jag till Stockholm och lämnar nyckel till både mamma och svärmor. Som att släppa in två onda ormar med dammsökande fjäll. Men tack för barnvakten kära mor och svärmor. Tack svärmor för att du inte sa något utan smakfullt höll dig till att hålla med mig när jag sa att jag måste få hjälp när vi har det som vi har det nu. Att du nöjde dig med att inflika "Du måste ta tag i det innan det växer dig över huvudet". Tack mamma för att du hämtade barnen tidigt, gav dem hemrullade köttbullar, gick på föräldramöte, tog hem dem till gården, sövde dem och skjutsade dem till skolan dagen efter. Sådant gör vanligtvis inte ormar. När jag kom tillbaka till Kalmar på fredagseftermiddagen var jag tvungen att hälla i mig en vegetarisk kebab på centralgrillen innan jag tog en taxi till dagis och fritids. Inser att jag inte har nycklar till huset. Min nyckel sitter på bilnycklen som nu är i Mjällby och tränar fotboll. Ringer svärfar som hämtar mig och barnen på skolan, skjutsar hem oss till svärmor.Svärfar har en ny bil och jag ber till lilla jesusbarnet att ungarna inte ska sparka på sätena. Klockan 19 kommer Joachim. Vi hämtar Kina och åker hem till vårt hus som alltså ser ut Japan (fortfarande för tidigt?) Under helgen har jag kört sju tvättar och det inkluderar inte Joachims Mjällbytvätt som de får fixa själva tills de kan börja träna på Strandvallen. Det känns väldigt konstigt att hitta svartgula fotbollskläder i korgen. Konstigt och sorgligt. Men bra. Det blir bra det här.
