Det var när jag satt på tåget mot Stockholm som den kom över mig. Doften. Av en kvinna. Doften av en kvinna som bär en underbar parfym. Jag börjar se mig omkring lite diskret. Det låter sig egentligen inte göras på ett tåg, för när du tittar bakåt i en tågvagn så möter du femton ögon. Femton eftersom den åttonde personen, som sover, gör så med ett öga öppet så att du inte ska komma undan. Allas blick på den störiga stolle som bryter gångens fria sikt. Förbannat också. Jag måste veta vem som doftar så gott och vilken parfym hon har. Så att jag kan köpa den. Så att jag kan dofta som hon. Bli som hon. Göra andra kvinnor på andra tåg, galna. Jag går in på Facebook och skriver i en parfymgrupp jag är med i: Någon på tåget har en SÅ GOD DOFT.Det är som en mix av Byredos Bibliothèque och Tom Fords Jasmine Rouge. Jag vill fråga kvinnan bakom mig, men det är så pinsamt. Sitter i lugn vagn, får jag ens prata?Jag vet själv vad som händer med mig när jag läser något sånt här. Jag måste veta. Det är något i hjärnan som aktiveras och som varken kan lugnas eller stängas av. Svaren kom, de var många och alla lät: Fråga!Så efter att ha suttit en stund och försökt känna efter vad detta handlade om. Jag som kan gå fram till vem som helst och säga och undra nästan vad som helst, varför sitter jag här och trycker? Är det fångenskapet i vagnen, att jag inte kan gå härifrån efteråt? Asch, nu gör jag det bara. Jag vänder mig om i en onaturlig och mycket iögonfallande ställning mot kvinnan bakom mig. Och vilken kvinna sen. Hon ser ut som första klass, på en internationell långflygning. Vad gör hon ombord ett svenskt eftersatt tåg, i andra klass? Hon har kamelfärgad kappa med knyt, höga klackar, perfekt sminkning, fönat hår med dyra slingor som du bara anar. Jag har också sminkat mig och blåst luggen uppifrån, men jag ser istället ut som George Costanza i Seinfeld-avsnittet där han gör ingenting så till den milda grad att han blir lam. "Förlåt, får jag fråga vilken doft du bär?"Hon förstår inte. Ah, hon är internationell. Men jag har börjat prata engelska med så många svensktalande genom åren, jag vägrar göra om det. Så jag framhärdar. "Du doftar så gott, vilken parfym har du?"Nu förstår hon!Hon letar efter namnet i minnet och plockar sedan fram sin telefon. Hon rör vid skärmen så som de med perfekta naglar gör, ni vet: med fingret plant mot det blanka. Jag gjorde så en gång men Elin såg det, hånade mig inför ett släktkalas och jag har inte gjort om det. Och så hittar kvinnan i kamelkappa rätt parfym och vänder skärmen mot mig. Jag säger tack och berömmer henne återigen och vrider min nacke tillbaka till min privata sfär. Skriver i Facebookgruppen: Så, nu har jag frågat. Jag behövde tydligen göra ett inlägg här och bli uppmuntrad för att klara av det. Jag GÖR ju inte annat än att störa främlingar, men här tog det stopp. Så tack för hjälpen!Så förvånad över svaret: Lancômes Idôle.Idôle från Lancôme är generisk och något intetsägande. Trivsam, fräsch och helt okej god, men det är inget du stoppar tåg med. Du vänder ingen i steget. Det kan inte vara hon som doftar underbart. Någon i gruppen kommenterar: Så otippat svar!Jag svarar: Ja, så nu sitter jag och tvivlar. Det kanske inte är hon? Finns två misstänkta kvinnor, båda väldigt coola.Jag måste av det här tåget.En gruppmedlem låter meddela att hon har frågat chat gpt som svarat: "För en doft liknande Byredos Bibliotèque och Tom Ford's Jasmine Rouge kan du överväga Diptyques Philosykos eller Jo Malone's Velvet Rose&Oud."Philosykos har jag haft och den är inte i närheten av det här. Blir förstås otåligt nyfiken på Velvet Rose& Oud. Gruppens medlemmar fortsätter att uppmuntra mig, jag måste fråga de andra kvinnorna. Men det kan jag ju inte! Kvinnan jag frågade kommer bli ledsen. Jag vägrar. Senare den kvällen skriver jag en sista uppdatering: Jag frågade inte de andra kvinnorna. När tåget var framme gick jag raka vägen till Åhléns och provade Idôle och det kan inte ha varit den kvinnan bar.Så jag får leva i ovisshet tills jag dör, amen.Dagen efter provar jag Velvet Rose&Oud men inte heller den är vad mystiska kvinnan på tåget bar. Jag kommer aldrig få veta. Om inte. Är du en kvinna som reste med X2000-tåg 534 vagn 3 den 25/1, framme i Stockholm klockan 15:34? Eller känner du henne? För jag menar, hur ska jag kunna gå vidare? Varje dag i mitt liv är bara en dag då jag doftar helt okej.
