Sitter på tåget mot Stockholm. Ska ha hemligt möte med Aschberg i morgon. Nej, jag ska gästa hans radioprogram i Radio 1 så det är inte särskilt hemligt alls. Om någon annan hade ringt och frågat om jag hade lust att sätta mig på ett tåg på första maj som inte var ett förstamajtåg så hade jag sagt: Suck me sideways. Nu var det ju i och för sig någon annan som ringde, en lakej, men när han säger att Robert vill att jag kommer så har jag inget val. Jag har ätit åtta små smörgåsar från ett snurrat bröd som blev över efter middagen hos bipolära frun i går. Joachim var i Norrköping och vi åt god mat och kom två timmar försent till elden som bara var en fläck med aska. Tåget kör extra fort idag. De kan ju göra det, köra olika snabbt. Det är lätt att tro att SJ bara kan göra ganska snabbt eller så sakta så att man får parkeringsböter. Men SJ kan faktiskt kvicka på. Man kan ju undra om det sitter kungligheter i vagn två. På tåget mellan Kalmar och Alvesta reste ett par i sextioårsåldern. De var amerikaner och skulle till Alaska. Plötsligt utbrast mannen: "I just don't understand why they chop of the trees halfway? Why do they do that, it's driving me crazy" När konduktören gick förbi nästa gång sa mannen: "I wan't to ask you a couple of questions" "Jess" "Why do the cut the trees at the top?" Konduktören förklarade att de måste ta ner träden närmast rälsen så att de inte ska blåsa ner över spåren. Anledningen till att de kapar träden på mitten är att fåglar och andra djur ska kunna fortsätta njuta av träden. Jag älskar att lära mig nytt, hur saker ligger till. Joachims utläggningar om alla miljarders historiska event som han har i huvudet kan jag kanske vara utan men jag älskar att få reda på hur saker fungerar. I Ring så spelar vi i går fick jag lära mig att det röda skynket man hetsar tjurar med heter muletta. Bara en sån sak. I sätet bredvid mig satt förresten en man som lyssnade på olika fåglars kvitter i sin Iphone. Varför i hela friden gjorde han det? Nu är vi Nässjö. I kväll ska jag umgås med Birgitta och äta mycket mat och ännu mer bröd. Umgås med Birgitta innebär kanske inte så mycket umgänge som ni vet, mer att sitta i en del av lägenheten medan Birigtta pratar ut i luften om vikten av att äta gurka eftersom den är basisk i en annan. Jag tror att det var 1993 som jag senast lyssnade på Birgitta. 1973 var året då Birgitta slutade bry sig. Jag tror att vi har fastnat i Nässjö. Kanske värre än att bli levande begravd i en låda, någon som vet? Lyssna gärna i morgon när Robert och jag pratar. Jag tror att den här direktlänken ska fungera. Klockan 10.
