Fantasifredagen, jag tror att den nästan hände. Jag skulle hämta mitt syskonbarn på förskolan på fredagseftermiddagen och inför detta så skulle huset vara fint. Låter inte ogörbart men det hela är så oerhört, det är så mycket som ska falla plats. Det ska börja med att jag ids. Där dör det mesta, jag kommer aldrig till steg två. Den här fredagen iddes jag. Jag iddes och gick vidare till att genomföra och sedan var det klart. Det var städat på alla väsentliga ytor och de som var lite mindre väsentliga stannade bakom lykta dörrar. Tänk ändå. Ett städat kök, ingenting på bänkarna, inga matrester i hoarna, inga upp och nedvända mejeriförpackningar, avtorkat på köksbordet. Ingen tvätt i soffan, inget duplo på alla borden. Fint överallt, jättefint. Jag hämtar Dagmar strax efter 15, hon frågar genast efter Joachim så det var ju något av ett bakslag men sen åkte vi till Ica och köpte två Kinderägg. Och tulpaner. Två knippen, det går bra nu. Vem ska få vilket-minen. Vidare till nästa förskola för att hämta kusinen och sedan hem. Till ett städat hem! Sätta blommor i vaser! Leka vuxen kvinna med städat hem och fredagsbukett!Sju barn och ungdomar äter tacos tillsammans, jag står lutad mot köksbänken och tänker ömma tankar. Sedan jag tänkt ömma tankar färdigt så diskar jag. All disk, ställer in allt, torkar av allt. Det svindlar, vem är jag om jag inte kommer upp på lördagen till ett kök som ser ut som om de spelat in The last of us i det? Vem blir man när man växer upp? Hur många barn får jag när jag blir stor? Stenarna på mormors gång ramlar ner i utsträckta händer. Fem, och köket ditt ska varaREEEEEEEENT. Det nya livet, det börjar nu. Jag har det i mig att överleva en stor förändring. Och allt är tack vare Dagmar. Blommorna bugar djupt i beundran.
