I fredags kväll kom Elin och jag hem sent men ändå i tid med tåget mot alla odds. Vad ger ni mig för grammatiken i den meningen? Jag är så trött efter helgen att jag inte ens orkar placera ut kommatecken. Elin och jag var i Stockholm för att vara med när en vän disputerade vid Stockholms universitet. Det var högtidligt och spännande och roligt, allt på samma gång. Allting var också väldigt akademiskt och när jag blev tvungen att springa på toaletten var jag säker på att någon ur betygsnämnden skulle ställa sig upp och underkänna min sorti. Men allt gick fint. Jag gick på toaletten utan att störa allt för mycket, min vän är nu doktor och tåget kom fram som det skulle. Om ni tittar noga, eller slarvigt, så kan ni se att jag har försökt klippa luggen på egen hand, ännu en gång. Denna gången med en slö brevsax som faster Birgitta förvarar tillsammans med sina pennor och papper i ett sött skrivbord vid fönstret. Jag fick såga av hårstråna, dessutom under tidspress, so it ain't pretty. Om en stund ska jag fara in till stan och få luggen proffsklippt på grund av TV i veckan. Hoppas bara att hon har tillräckligt med hår att arbeta med. För det finns bara en person i världen som kommer undan med för kort lugg. Och det är inte jag.
