Idag har jag jobbat ganska duktigt och åkte in till stan till lunch. Jag köpte presenter(ständigt dessa presenter) När jag var ett litet flickebarn hade mina föräldrar en svartgrön kista med tillhörande väggskåpp. På dörrarna stod det: "Ära vare Gud i höjden- och frid på jorden" Bakom det där religiösa tramset fanns mammas presentskåp. I mammas presentskåp doftade det gammal religiös floskel och den doften var ljuvlig. Det var doften av vackra presentsnören, ballonger samt diverse smågåvor som med fördel slogs in i all hast och gavs till någon som fyllde år när man inte hann åka in till stan och köpa riktad present. Presentskåpet var magiskt. Allt som är förbjudet är magiskt. Ibland när jag är hemma sticker jag in huvudet bakom Och frid på jorden för att ta ett djupt andetag. Doften av present. Tillbaka till stan. Nya sneakers till stora, tandborste och tandkräm till Lasse, byta router på Telia samt nya kuddar till kökssoffan eftersom de gamla skriker jul(och har gjort så i tre år) samt är fullständigt sönderblekta. Jag mötte känningar på stan som lystet såg på mina kassar och sa något om att jag minsann roade mig. Ja, vilken shoppingqueen. Pretty Woman på Rodeo drive. Vidare till Ica där jag köpte kycklingklubbor och pommes frites på påse. Jag vet, white trash. Men jag är ensam så mycket nu att inga regler gäller längre. Pommes frites och kycklingklubbor. Om barnen får i sig en vitamin idag så blir det av en slump genom luften de andas. Och hörni, på tal om mat och på tal om barndomen! Vet ni vad jag gav barnen till mellanmål nyss? Nyponsoppa i tallrik med mandelbiskvier! Hurra så gott! tyckte alla två. Lasse spottade ut. Det hjälpte inte att jag sa att det var småkakor. Till kvällen har jag köpt Estrellas stjärnor och räkor. Jag har hyrt Dumma mej till oss alla och en Beckfilm till mig själv. Beckfilmen heter något som jag har glömt men det är tydligen någon åklagare som blir levande begravd. Det är förmodligen det sista jag behöver till mina räkor; en farbror som dör syrebristdöden i en låda. Och på tal om syrebristdöden, min vän Anette och jag såg det där nya brittiska mördarprogrammet i söndags. En fru till någon blev instängd på höjden i en frys tills hon dog och med fördel kunde styckas utan att en massa jobbigt blid rann ut på golvet. Jag sa till Anette att syrebristdöden måste vara den värsta döden(förutsatt att den inte inträffar i sömnen då den ju nästan är att föredra) Anette höll inte med. Då ville jag veta vilken död som är värre än att ligga i, säg en trång låda under jorden, och inte kunna ta sig ut. Ligga där och klösa och skrika och ha dödsångest tills man kliver in i ett skåp som heter Ära vare Gud i höjden och frid på jorden. Vad kan vara värre än det Anette? ville jag veta. Jag fick inget svar. Så nu frågar jag er: Vilken död är värre än att bli levande begravd. (Ni som läst den här bloggen lääänge minns säkert syrrans ex David som tyckte att hängas upp i röven på en köttkrok måste vara värre men det är ju mer koncentrerad smärta. Inte så mycket ångest av köttkrok i röven tycker jag)
